Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?ansågs alltså vara generellt otekniska, trots att de hade 10–20 års erfarenhet från etttekniskt industriarbete 4 . Företagsledningens ”lösning” på problemet var att män prioriteradesvid nyanställningar. Företagsledningen trodde det skulle vara lättare att få dematt lära sig maskinomställningar och börja utföra daglig maskinservice.Vid mina besök 1994 framkom det att företagsledningen tämligen öppet ställde sig påmännens sida. Det var tydligt att företagsledningen behandlade kvinnor och män olika.Visserligen kom idén om integrerat underhåll från företagsledningen och det var ocksåde som tvingade fram organisationsförändringen, trots protester, men när det kom tillkritan ville företagsledningen inte tvinga männen att utföra ”kvinnojobben”. Männenblev istället erbjudna andra arbetsuppgifter. På detta sätt förklarade den manliga platschefenvarför integrationen misslyckades: Kvinnor har gjort servetter i alla år. … Killarkan ju inte vika servetter. De har ju större händer.Det var dock inte bara männen som protesterade mot att göra ”kvinnojobb”. Även kvinnornatyckte synd om de före detta ställarna. Kvinnorna var visserligen fortfarande irriteradeöver sina arbetsvillkor – problemen att få avbytare, de monotona arbetsuppgifternaoch svårigheterna att få tag på ställare – men egentligen ville de inte att männenska utföra ”kvinnojobb”.Självstyrande grupper – svårt med vertikal integrering av kvinnor och mänNär det gäller den andra delen, försöket att införa självstyrande grupper i produktionenkan man tyvärr se ett liknande mönster. Inledningsvis avskaffades arbetsledarbefattningenoch produktionssamordningen delegerades till produktionspersonalen. Varjearbetslag skulle ha en samordnarfunktion som gruppmedlemmarna turades om att ha.En ”samordnare” var en vanlig medlem i arbetsslaget, en kollektivanställd, som underviss del av sin arbetstid fungerade ungefär som en arbetande förman. Befattningen roteradeofta mellan några av lagmedlemmarna som turades om att vara samordnare envecka i taget. På detta sätt ville företagen skapa mer självständiga arbetslag som skullekunna ta hand om problem direkt som de uppkom. Vid mina besök 1994 tyckte jagförst att Konverteringsfabriken i Skåpafors lyckats skapa ett ganska varierat och intressantjobb för samordnarna och de flesta som prövat på att vara samordnare tyckte ocksåatt det var roligt att ha ansvar, medinflytande och bättre överblick över produktionen.Till viss del var ju samordnarjobbet en utvecklingsmöjlighet för dem.Men det fanns en rad problem här. Det fanns visserligen många kvinnliga samordnare,men samordnarbefattningen hade inte någon större betydelse i organisationen. Företagsledningenvar trots det orolig och tyckte sig se en tendens att befattningen utveck-4 Detta kan ses som ett exempel på en vanlig koppling mellan de sociala konstruktionerna maskulinitetoch teknik (Vänje, 2005; Berner 2003; Mellström 1999).105