Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Thams forskarassistenttjänsterEn forskningspolitisk jämställdhetssatsning inom akademinPaula Mählck1995 genomförde dåvarande utbildningsminister Carl Tham en engångssatsning påforskarassistenttjänster för att öka andelen kvinnliga forskare. Syftet var att långsiktigtbidra till jämställdhet inom akademin. Vad hände med de som fick forskarassistenstjänsterna?Blev de kvar inom akademin? Bidrog tjänsterna till ökad jämställdhet?Denna artikel bygger på en enkät till samtliga som fick Thams forskarassistenstjänstersamt djupintervjuer med några av dem. Artikeln beskriver hur jämställdhetssituationensåg ut och ser ut på forskarens arbetsplats samt vilka möjligheter ochhinder som forskaren upplevde och upplever i sitt vardagliga arbetsliv. Avslutningsvispresenteras några frågeställningar som framstår som intressanta att analysera i fortsattastudier.Bakgrund 1 2Våren 1995 presenterade regeringen den första jämställdhetspropositionen som inriktadesig mot utbildningsområdet – Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet(1994/95:164). Förslaget innehöll bl a riktade engångssatsningar på doktorandtjänster,forskarassistenttjänster och professorstjänster mot underrepresenterat kön samtmöjligheten att tillämpa positiv särbehandling. Totalt föreslogs ett antal doktorandstipendier,73 forskarassistenttjänster och 31 professorstjänster.Förslaget rönte stor uppmärksamhet och ledde till en omfattande debatt. Innehavarnaav Tham-professurerna intervjuades i en uppföljningsstudie av Birgitta Jordansson(1999). Thams forskarassistenter har inte utvärderats.Forskarassistenttjänsterna är vid sidan om professorstjänsterna en av de få tjänster inomuniversitet och högskolor som är direkt inriktade mot forskning. De riktar sig ofta tillyngre forskare och är utformade som karriärtjänster inom akademin. Förslaget omThams forskarassistenttjänster utgjorde med andra ord en del av den långsiktiga sats-1 Jag vill tacka personalen på forskningsråden FAS, Formas och VR och framförallt Gunnar Leman förvärdefull hjälp i samband med datainsamlingen.2 Tack till Professor Olle Persson, Docent Sten Höglund Sociologiska Institutionen Umeå Universitet ochkollegorna vid det högre sociologiska seminariet vid Mälardalens högskola för värdefulla kommentarertill texten. Ansvaret för rapporten vilar dock enbart på författaren.201