Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?KOM så upplever flera av de intervjuade att projektet inte förankrades i organisationen.Flera anställda under projekttiden, främst på kontoret, kände inte till att projektetpågick och engagerade sig således inte i det. Inom företaget har det sedan sammanslagningenmed kommunens fastighetskontor 1991 funnits två olika kulturer, kommunensoch Krambos. Kanske var det en orsak till att de arbetsledare som skulle se till att lokalvårdareoch fastighetsskötare fick andra arbetsuppgifter inte fullföljde sina uppgifter?En arbetsledare på Krambo ser inga kopplingar tillbaka till projektet idag förutom försin egen del, hon har utvecklats mycket sen dess och har fått ett större ansvarsområde.Även om det inte blev någon förändring i lokalvårdarnas arbetssituation så var utbildningarnabra för deras självkänsla, de kunde vara stolta för vad de gjorde.Det som har hänt med städerskorna är att de kan ställa sig upp och förstå vad degör, det är mycket tycker jag, de skäms inte.(Arbetsledare)En gemensam faktor för både Ljungen och Krambo som kanske kan förklara varförarbetsuppgifternas integrering inte lyckades fullt ut är att det bara var de manliga vaktmästarna/fastighetsskötarnasom utbildade de kvinnliga omvårdarna/lokalvårdarnainom sina respektive uppgifter, det skedde inte tvärt om där kvinnorna fick visa ochutbilda männen inom sina arbetsuppgifter.Det faktum att Krambos projekt finansierades inte bara av KOM-programmet utanockså av Arbetslivsfonden verkar inte har spelat in i företagets fortsatta utveckling jämförtmed Ljungen.Jämställdhet som avsedd eller oavsedd konsekvens?På Ljungen var företaget positivt inställt till integrering av kvinnliga och manliga personalkategorieroch arbetsuppgifter men projektet hade inget uttalat jämställdhetsperspektiv.Jämställdhetsaspekten var en oavsedd konsekvens av att arbetsuppgifternaintegrerades. På Krambo skulle lokalvårdarnas och fastighetsskötarnas arbetsuppgifterintegreras för att förbättra främst lokalvårdarnas arbetsvillkor. Jämställdhet var, tillskillnad mot Ljungen, en avsedd konsekvens.När följeforskarna lämnade Ljungen 1995 tycktes projektet mer lyckat i jämförelsemed det på Krambo. De framgångsfaktorer som angavs var det faktum att all personalnyrekryterades, arbetsplatsen var ny samt att både kvinnor och män rekryteradestill en tjänst som benämndes servicepersonal. I min uppföljning 2004 finns inte längrebegreppet servicepersonal och de män som ursprungligen fanns i organisationen somvaktmästare finns inte längre kvar. Den personal som finns kvar på Ljungen arbetaruteslutande med vårdrelaterade arbetsuppgifter. De rester som finns kvar från projektet68