Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

andra ha framtiden för sig. Den som evigt segrar genom att låta sig förföljas är Gud,
och det gäller inte minst mina av alla samtida föraktade och bortglömda unikt
stämningsspridande tavlor.
Titus bröllop.
Min son, min älskade son, detta är både ditt och mitt livs höjdpunkt. Aldrig har du
varit lyckligare, och aldrig har jag varit lyckligare. Aldrig har du varit lyckligare, ty nu
slipper du mig, och aldrig har jag varit lyckligare, ty aldrig har du varit lyckligare, och
därför har du aldrig varit skönare. Aldrig har jag älskat dig mera, min älskade
enfödde son! Alltid har du varit det ljuvligaste vackraste barn i världen, från första
stund upplyste du som en ängel mitt liv och var dess nästan enda ljuskälla. Och du
blev vackrare och älskligare för varje år, för varje dag. Från det älskligaste av alla barn
blev du den vackraste av alla ynglingar.
Men vår lycka är för total för att kunna bestå. I och med ditt äktenskap, ditt livs
höjdpunkt och din lyckas och skönhets zenith, tar du steget bort ifrån mig och
kommer aldrig mer tillbaka.
Och med allt detta i mitt sinne har jag målat min skönaste tavla, "Judebruden",
som föreställer dig och din blivande gemål. Denna tavla är porträttet av världens
vackraste man och hans därav sällgjorda hustru. Det är den högsta lyckans, harmonins
och skönhetens avbild, samtidigt som det är ett farväl till dig och till mig själv. Ty så
länge du var min, var du mitt livs enda lycka och ljus. Härmed sviker du mig för en
hustru, och därmed slocknar mitt livs disiga sol. Utan dig är jag värre däran än utan
Saskia, som var mitt allt.
Med henne dog min lycka, som dock överlevde genom dig. Min lycka övergav
mig när Saskia dog men övertogs av dig när du föddes, och du har burit den i stället
för mig, och den har varit din i stället för min så länge du har levat hos mig. Men nu
lämnar du mig, och därmed lämnar mig mitt liv.
Jag vet att du har anklagat mig för din moders död. Du har gjort det med rätta, ty
jag försummade henne synnerligen. Du har anklagat mig för Geertje Dirckxs öde och
med rätta, ty jag utnyttjade henne blott för att försumma henne och driva henne från
vettet med mitt avståndstagande. Du har anklagat mig för Hendrickje Stoffels död och
med rätta, ty jag försummade henne som jag försummnade din moder och Geertje. Du
har anklagat mig för din ohälsa och för att ha försummat dig, och med rätta, ty ingen
har jag ägt och dominerat mera än dig och därför mera försummat. Och därför gör du
rätt i att lämna mig.
Men kan du lämna mig? Alla som jag älskar har en förmåga att förbränna sig och
dö i min frånvaro. Saskia dog för att jag prioriterade min konst, Geertje blev vansinnig
för att jag försköt henne, Hendrickje dog för att jag lämnade henne ensam, och du har
blivit lungsjuk av nervositet över vårt förhållande med varandra. Ja, jag vet, att jag är
skyldig. Jag har lagt beslag på dig. Jag har kvävt dig. Jag har dominerat dig och gjort
dig till min träl. Du har försmäktat i mitt kvava växthus. Så känslig har du blivit i ditt
liv med mig att du knappast kan klara en så svår omplantering som att hamna utanför
växthuset. Jag har i min dominans gjort dig till den ädlaste och ömtåligaste av alla
drivhusorkidéer som inte kan klara att växa fri från min skrymmande men skyddande
skugga.
Men om ditt äktenskap kostar dig ditt liv, vilket jag tror att det skall göra, skall jag
icke överleva dig. Jag har sagt farväl till dig i och med denna min älsklingstavla, men
den dagen du säger farväl till mig skall mitt hjärta brista.
Saskia är död. Hendrickje är död. Titus är död. Vilhelm av Oranien är död. Karl I
är död. Hertigen av Buckingham är död. Henrik av Navarra är död. Rubens är död.
Van Dyck är död. Den enda som inte är död är jag, men jag dör nu snart.
100