Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

möjligt! Skona särskilt inte min gosse Alexej, som ni ju vet att är blödarsjuk, och som
ju just därför förtjänar en ohyggligare död än vi andra! Låt honom kvida i sitt blod i
timmar, och skjut honom åter och åter på nytt, och stick honom med era bajonetter,
men utan att träffa hans hjärta! Skona icke min hustru, som i sin tro på helgonet
Rasputin ju så klart och tydligt gjorde sig till Rysslands största landsförrädare och
reptil genom tiderna! Från den dag då hon först kom till Ryssland har ni icke annat än
misshandlat henne, först psykiskt, sedan genom förtal och slutligen med våld. Döda
henne långsamt och låt henne se alla sina döttrar massakreras före henne! Och spara
mig till sist! Slå mig, slå ut mitt öga innan ni skjuter mig, så att mitt avskurna huvud i
Kreml måtte förbanna er desto mera uttryckligt!
Och gotta er sedan i våra oigenkännliga blodiga liks förintelse! Tag gott om tid på
er! Kör oss på en skrinda långt ut i skogen var ingen någonsin kan finna vårt stoft,
våra tänder, våra benknotor och min siste tjänares lösgom! Såga oss i så små köttbitar
som möjligt, så att ingen kan sätta benknotorna tillsammans igen och bevisa att de
tillhörde en god rysk man! Låt oss få bada i tråg med svavelsyra, så att intet askgrand
består av vårt kött! Bränn oss i bensin, och bränn oss igen i bensin, och släng sedan
våra tänder och ben till ett övergivet gruvschakts yttersta mörkaste botten! Det passar
oss, som var så dumma att vi försökte uppföra oss anständigt och vara goda. Men tro
inte att ett sådant gediget arbete med att förpassa oss till evigheten kommer att ta
mindre än tre dygn i anspråk, och tro inte att vi därigenom sedan är tystade. Nej, för
evigt så länge er blodröda sovjetunion består skall vi oupphörligt påminna er om vår
obönhörliga förbannelse. Horan som för mitt vanställda huvud till Moskva för att
förvissa Sverdlov om min ändalykt skall endast vara den första av många som vår
förbannelse skall driva från vettet.
Högvördige herr Sverdlov, ärade överkommissarie, ditt namn skall sedan pryda
den stad som lät oss dö som stadfästelse av ert heroiska försök att för alltid utplåna
namnet på den stad som lät oss dö. Vad klingar bättre – Jekaterinburg eller
Sverdlovsk?
Ack, hur beklämmande är icke denna totala isolering! Vi har alltid levat isolerade,
men vår isolering har ständigt bara tilltagit i samma takt som omgivningens ondska
har tilltagit. Nu är vår isolering så total att vi inte längre får höra ett ord från eller om
yttervärlden, icke skriva något eller mottaga något brev och inte ens kommunicera
med våra fångvaktare. De får dock kommunicera med oss genom att misshandla och
förödmjuka oss men ej på något annat sätt. Och jag slår vad om att dessa tio semitiska,
kaukasiska, persiska och mongoliska fångvaktare, som inte kan eller förstår ett ord
ryska, så snart vi är likviderade själva kommer att likvideras för den sakens skull att
inga vittnen till vårt öde skall överleva.
Hur beklämmande! Världen vet ingenting om vår groteska förnedring i denna
vitkalkade isoleringscell, och den kommer aldrig att få veta något heller. Vårt
martyrium kommer att för evigt förbli okänt för världen. Den kommer att få veta att
det i hemskhet, omänsklighet och plågsamhet kommer att överträffa alla tidigare
martyrers öden i världshistorien, men det är allt. Marie Antoinette dog smärtfritt i
jämförelse med oss. Våra överordnades misshandel av oss, trakasserier av oss och
omänskliga beteende mot oss intill vår blodiga död kommer aldrig världen att få veta
något om, och det är det hemskaste. När folk inte längre får veta sanningen har Gud
verkligen övergivit dem.
Så länge dynastin Romanov var Rysslands monarker hade ryssarna alltid bröd.
Svält förekom aldrig efter Stora Oredan. Men något säger mig nu att ryssar aldrig mer
kommer att få äta sig mätta så länge den bolsjevikiska övermakten och terrorn består.
Det ingår inte i min förbannelse av det för evigt förhatliga sovjet. Nej, det är bara vad
jag tror.
125