Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

må det så förbli så länge gudarna upprätthåller jorden. Aldrig tidigare i historien har
en civilisation såsom denna uppnåtts. Babylonierna påstår att äran där för tillkommer
mig, men jag vill påstå att äran är deras. Det är mitt folk som har byggt denna stad och
icke jag. Givom därför folket vad folket tillhör, och låt oss icke mottaga från folket vad
oss icke tillhör. Låt dessa babylonier, detta folk, dessa mänskor, detta välsignade
Babylon få leva, o gudomliga försyn, för alltid!
Jag är stolt, ty detta land och detta mitt livsverk behagar mig. Ingenting är så
underbart som vissheten om att ha åstadkommit någonting gott. Ingen njutning är
större än den att få andas ut efter ett gott fullbordat arbete. Jag har ej ödslat bort mitt
liv. Jag har i motsats till alltför många andra härskare ej bekymrat mig alltför mycket
om mig själv. Ingenting har jag gjort som ej har varit gott. Må varje världsregent och
ledsagare av civilisationen i framtiden få anledning till att tänka det samma. Må denna
världsglädje och denna stabila universalmonarki varda i evighet!
En enad värld, ett enat folk och en ogrumlad civilisation kan endast åstadkommas
av Gud. Låt oss därför fröjdas, o människor, ty Gud älskar oss! Se, allt är enat,
välmående, blomstrande och upphöjt. Har det någonsin funnits en bättre värld, och
kommer det någonsin att finnas en bättre? Säll är den människa och den tid som på
den frågan kan svara nej. Sällt, upphöjt och underbart är därför Babylon.
Abraham:
Vad är makt och framgång? Ingenting som leder någonstans utom till abrupta och
olyckliga slut. Se på Ur, staden som jag bor i. En gång var den världens största och
härligaste stad; ja, den var hela världens medelpunkt. Den är fortfarande ansenlig och
ingalunda anspråkslös, men dess tempel och monument, som skapades under en
storhetstid, är nu bara mäktiga ruiner som våldsamt skryter om en svunnen tids
förfall. Härliga jorderiken benämns eviga av triumfatoriska heroiska världshärskare
men faller strax i spillror och ömkliga ruiner så fort härskarnas glädjerus och
överdådsentusiasm avtar en aning. Historien triumferar aldrig länge när den
triumferar.
Därför lyssnar jag hellre till luften, till fiskarna, till fåglarna och till allt det som
inte är av världen än till världen. Världen är intressant, vacker och stor, och man
klarar sig ej utan den, men vad som ej är av världen är intressantare ändå. Vad som är
utöver världen är det gåtfulla som alltid dröjer kvar i luften och som aldrig förändras,
vilka städer och riken som än störtar samman. Det som är mer stabilt än världen och
som därför står över världen är någonting som ej vem som helst kan ta på. Det talar
endast till vissa personer. Endast enstaka ensamma individer som jag kan förstå det.
Jag känner det. Jag förstår det. Och detta evigt stabila måste vara det mest underbara,
sällsamma och mäktiga av allt. Kort sagt: det måste vara urkällan varifrån allting
kommer. Det är den levande evigheten själv. Det är en gudomlighet som överträffar
alla gudomligheter och en makt och en kraft som överträffar alla makter och krafter
och som håller allt varande och levande i sin hand. Det är Herren.
Lovad vare Herren i all evighet. Han är det som lever och regerar. Hans är viljan,
och Hans vilja är människornas lag. Så länge jag lever kommer jag aldrig att tjäna
någon, lyda någon eller följa någon utom Herren, som är alltings ursprung och det
enda varaktiga som finns på denna jord. O Herre, gör mig till din ödmjukaste tjänare
på jorden! Låt mig få tjäna Dig liksom mina tjänare tjäna mig. Jag tror på Dig, o Herre.
Du är Gud den Högste.
Jag är gammal nu och nära döden. Mycket har Gud låtit mig få se under mitt liv.
Ständigt har jag brutit upp från mina boplatser för att färdas till främmande land.
Egypten, Kaldéen och Kanaan med alla deras orter och platser från Ur till Gosen och
8