Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

imperium, denna världsomfattande marmorkultur, denna bättre värld av skönhet, på
fall? Och vilka idioter är vi inte i så fall, som har fördärvat ett så vackert rike!
Det är en ljus drömvärld som har gått förlorad. Världens heligaste tempel, dess
vackraste städer och palats, dess ädlaste kultur och konst, skulptur och arkitektur har
vi bränt ner, raserat, skändat och jämnat med marken. Kvar återstår endast det
bysantinska riket i öster, men det är en fattig blygsam dvärg i jämförelse med den rika
romerska giganten.
Jag skall ära dig, Italien, och icke missbruka din gästfrihet. Jag skall ej vara din
härskare utan din gäst. Jag skall lära mig dina seder och bruk och icke ytterligare
rasera din kultur, som mina förfäder så gudlöst förtrampade. Jag skall verka som din
konung med respekt för ditt minne, på det att du sedan må minnas att det åtminstone
fanns en germansk vandal som lärde sig livet på italienska. Och mina huvudstäder
Verona och Ravenna skall jag om möjligt berika med personliga arkitektoniska
minnen, som dock aldrig kommer att kunna tåla en jämförelse med något av Roms.
Till och med den flytande lilla stad som alla dessa stackars flyktingar undan
germanernas hemsökelser har börjat bygga åt sig ute i de venetiska träsken kommer
med tiden säkert att lämna mina städer Ravenna och Verona långt bakom sig, bara
emedan dessa flyktingar har hållit sig rasrena och undvikit att beblanda sig med goter,
vandaler, longobarder, hunner och andra sådana barbarer som jag.
En irisk munk:
Världen har upplösts och framtiden ter sig mörk såsom natten. Hunner och
vandaler härjar överallt i det en gång så civiliserade Europa, och det enda ljus som jag
idag kan se på jorden är min religion kristendomen.
Jag sitter i min cell i mitt kloster och författar dagen lång medan jag beklagar
denna jordiska världs öde. Endast här i det avskilda Irland tror jag att folk idag icke
bekämpar och halshugger varandra hur som helst, samt i det fjärran Konstantinopel,
som jag aldrig upphör att drömma om att en dag få uppleva. Ty Konstantinopel har ju
idag blivit vad Rom en gång var i det förgångna, nämligen världens, kulturens och
civilisationens hjärta.
Men hur beklagligt är det icke att Rom splittrades! Tänk om kristendomen hade
erövrat en enad och fredlig värld i stället för detta kaos! Då hade staden Rom idag
varit tre gånger så stort, ståtligt och vördnadsvärt som det någonsin var i det förflutna.
Om Rom hade bestått så hade det idag icke endast fortfarande varit världens
huvudstad, utan det hade dessutom varit Guds huvudstad.
Men tyvärr gick det under, och dess undergång har lett till att världen idag är så
mörk och så kaotisk och eländig att min enda tro och mitt enda hopp står till Gud och
till Augustinus. Gud är världens och människornas hopp om frälsning och fred, och
endast via Guds hus den kristna kyrkan kan vi nå denna frälsning och denna kontakt
med Gud och bli värdiga denna frid, som skulle vara porten till Guds rike. Endast
kyrkan kan frälsa och återförena världen, och därför lever jag för dess spridning,
ordning och uppbyggnad. Min stora önskan i livet är att innan jag ännu är alltför
gammal få resa till Mercia som apostel och sålunda på bästa möjliga sätt medverka till
Irlands och Britanniens förenande under kyrkans överhöghet.
Ack, jag kan inte låta bli att reflektera över hur underbart ljuvligt detta mitt
hemland Irland sannerligen är! Min fader lärde mig att inse dess ljuvlighet. Han kände
personligen den helige Patrick, vilket jag som liten aldrig tröttnade på att höra honom
berätta om. Han brukade även berätta för mig och för mina bröder om vår mor, som
han alltid beskrev såsom den vackraste och mest behagfulla jungfru som någonsin
helgat den iriska jorden med sina steg. Jag har alltid försökt inbilla mig hennes
fullkomliga väna gestalt utan att ha lyckats.
47