Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Teoderik den Store, "Didrik av Bern", 455-526, östgoternas konung, var den mest
framstående av de germanska konungarna i Italien. Han regerade mest i Ravenna men
även i Verona (="Bern").
Den iriska munken är en anonym person som tydligen lever mot slutet av 400talet,
då Irland som Europas enda icke folkvandringsinflammerade land var det
kulturellt högst utvecklade landet i världen.
Justinianus den Store (482-565) var den mäktigaste östromerske kejsaren i
Konstantinopel, som gått till historien för sina insatser inom erövringskrigets,
byggnadskonstens, lagstiftningens och religionens områden.
Benedictus av Nursia, cirka 480-560, grundade år 529 klostret Monte Cassino och
benediktinerorden och därmed det västerländska klosterväsendet, som för 500 år
framåt skulle bli kulturens enda skyddade fristad i Europa.
Heraclius, kejsare av Östrom 610-641, lyckades försvara Konstantinopel mot flera
invasionsförsök från öst, främst perser, men förlorade Syrien åt muhammedanerna.
Gregorius den Store, den första munken som blev påve, kanske den gregorianska
sångens upphovsman, levde från 540 till 604.
Muhammed, 570-632, var islams grundare och profet, men han började som enkel
kameldrivare och fick som sådan umbära lika mycket hugg och slag som alla andra.
Omar, död 644, var en av Muhammeds efterträdare. Han mördades av sina egna i
en moské.
Beda Venerabilis, 673-735, "den förste engelsmannen" och "den förste moderne
vetenskapsmannen" levde i den mest barbariska av alla tider och grundade den
engelska kulturen.
Leo III Isauriern var en av det bysantinska rikets dugligare kejsare som bland
annat hindrade detsamma från undergång genom araberna, även om han även
komprometterade sig genom aktivt deltagande i bildstormen (ikonoklasmen). Han
dog 740 cirka 60 år gammal.
Skrivaren under Karl den Store är en för oss okänd person vars drag dock
påminner om Alcuins av York, Beda Venerabilis lärjunges lärjunge.
Otto den Store, 912-973, var den förste tysk-romerske kejsaren.
Bernard av Clairvaux, 1090-1153, var den siste av kyrkofäderna och sin tids mest
inflytelserika person.
Den bysantinske krönikören på slutet av 1100-talet är historiskt obekant, medan
dock den verklighet han skildrar är alltför historiskt riktig, då Konstantinopel angreps
och plundrades av korsfarare år 1204.
Moses Maimonides (1135-1204) var en av de främsta lärda judarna från Spanien
som dock var mest verksam i Egypten som läkare och religiös-historisk
vetenskapsman och filosof.
Fredrik II av Hohenstaufen, 1194-1250, "Stupor Mundi", världsförbluffaren, tyskromersk
kejsare, bör ej förväxlas med Fredrik I Barbarossa, som är den som enligt
legenden ännu idag sitter i en grotta och slumrar medan hans röda skägg växer runt
bordet han sitter vid, och som när någon hittar in i grottan tillfälligt vaknar för att
ställa besökaren frågan: "Är Tyskland enat ännu?" vartill besökaren med skam måste
svara nej. Fredrik II var den siste store tysk-romerske kejsaren under vars tid den
katolska kyrkan började förfalla genom korruption och upplösning.
Kublai Khan, sonson till Djingis Khan, var den som grundade mongoldynastin i
Kina år 1280 vars enda dugliga kinesiska kejsare han var.
Dante Alighieri, 1265-1321, var en florentinsk skald som inledde renässansen. Han
har även kallats för den förste italienaren. Hans Komedi, och särskilt den första delen
därav, som skildrar helvetet, bör tas med många nypor salt. Författaren har efterliknat
honom och bland annat placerat Martin Luther och Karl Marx i helvetets botten, vilket
säkert även Dante inte skulle ha tvekat inför att göra, vilket dock inte nödvändigtvis
behöver vara med sanningen överensstämmande. Det att någon förbannar någon bör
251