Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

skjuta oss när vi nalkas hans båt, men vi lyckas övertala honom till att komma hem
med oss igen. Han följer grufsande med oss men hotar med att han hädanefter inte
mer är ansvarig för vad som kan komma att hända. Han fortsätter att sällskapa med
Hutia.
Tararu slipar en dag sin yxa. När mörkret faller på smyger han sig till Williams
hus. Han är trött på att bli behandlad hur som helst. Han kan inte uthärda eller
tolerera att hans hustru tas ifrån honom. Han ankommer till Williams hus. Där möts
han av ett laddat gevär som är riktat mot honom. Hutia har blivit varnad av Prudence.
Inför sin hustrus militära övermakt i en främmande mans hus måste Tararu dra sig
tillbaka, mera förödmjukad och djupare förnedrad än någonsin.
Även han flyttar bort från byn och börjar leva i ensamhet med sin skam. En dag
när han står och fiskar kommer hans infödingskamrat Hu vandrande förbi. Han
erbjuder Hu att slå sig ner och dela hans middag med honom. De två männen slår sig
ner och äter. De äter med god aptit. Därefter sträcker de ut sig på sanden för att sova.
De somnar stilla in. De sover hela dagen. Inte ens den följande dagen vaknar de, ty
medan Tararu fiskade hade Hutia smugit sig fram och förgiftat maten i hans matkorg
för att en gång för alla bilägga deras äktenskapliga dispyt. Det var ingenting ont i
Tararu och ingenting ont i Hu heller. Hutia får för sent veta att Hu har delat Tararus
middag. Hon beklagar Hus öde men icke Tararus, ty nu kan hon börja leva lyckligt
och fridfullt som hustru åt Williams och ingen annan. Ingen av de andra på ön får
någonsin veta att Tararu och Hu inte dog av giftig fisk utan av förgiftad fisk, även om
en och annan inte kan låta bli att hysa privata misstankar.
Williams är långt ifrån en odugling, men han är inte något dygdemönster heller.
Han är en man som gör vad som faller honom in vad det än är, och han tänker inte
mycket på Tararus öde. Utan samvetsbetänkligheter inleder han nu ett nytt och
lyckligt liv tillsammans med Hutia.
Men det finns de som är mera oduglingar, latmaskar och rötägg än karlar. Isaac
Martin, den synnerligen obehaglige amerikanen, är en sådan och den värste av oss
alla. Tillsammans med John Mills slår han snart dank och tröttnar på att arbeta. De
låter i stället infödingarna arbeta åt sig, och vill de inte så tvingas de därtill. Det vill
säga, Tetahiti och Minarii vågar sig de två odugliga imbecilla odågorna inte på, men
Te Moa och Nihau vågar de utan vidare förtrycka och nästan förslava. John Mills var
en bra karl så länge han var ombord på Bounty, men i land där ingen disciplin är av
nöden blir han snart odräglig och med tiden allt mera odräglig. Han drar sig inte ens
för att vanhelga infödingarnas tempelplats bara för att djävlas med dem.
Det är inte underligt att de stackars infödingarna då börjar nära upproriska
känslor. En dag ger sig Alexander Smith och Isaac Martin tillsammans med Nihau
bort till stupet för att samla ägg. Smith firar sig först ned för stupet. Martin har alltid
behandlat Nihau som en hund, och nu ser Nihau sitt tillfälle att ge igen. När Smith är
utom synhåll kastar sig Nihau över Martin och försöker störta honom ut för stupet.
Men angreppet misslyckas. Martin får tag i en klubba och försvarar sig med den.
Smith har hört skrik och svordomar från striden och klättrar snabbt upp till
skådeplatsen igen. Där ser han Martin vara i färd med att som bäst puckla ihjäl den
arme Nihau. Smith ingriper och räddar Nihau från en säker död. Han ser sig
nödsakad till att försöka få bukt med Martins raseri medelst en duktig knockout.
Smiths sympatier är helt på Nihaus sida, ty han har länge med sjudande harm åsett
hur Martin har plågat den stackars Nihau. Martin har länge förtjänat en läxa. Men
Nihau hatar nu Martin värre än någonsin.
William McCoy är ingen dålig människa, men han har en svag karaktär. Han är
skotte och arbetade en gång på en destilleringsfabrik i Glasgow. Han omsätter sina
kunskaper i det facket i praktiken här på ön och börjar destillera sprit ur en annars
osmaklig frukt. Han håller sin affär för sig själv, och när han är borta och brygger vet
ingen på hela ön var han håller hus. Den sprit som han framställer är ganska stark.
233