Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

land till en ödemark för tistlar och törnen femtio år senare. Du berövade Guds och
Israels barn allt och förstörde det. Inget folk i historien har begått sådana brott som du,
och därför skall du även vara föraktad och leva i bitter förödmjukelse och röna samma
hårda öden som judarna för evärdliga tider. Rom skall i framtiden skövlas åter och
åter och åter såsom det har skövlat och skändat Jerusalem, Athen och nästan hela
världen.
Sankt Patrick:
Jag längtar hem till England. England är mitt hem, min barndomns trygga hamn,
min skola och min bakgrund. När jag bortrövades från England av barbarer förlorade
jag allt som jag någonsin har haft kärt utom Kristus.
Gud har varit min livsledsagare sedan dess. Han har fört mig genom alla
svårigheter, hjälpt mig över alla hinder och ständigt räddat mig undan döden. Hans
vilja är min lag. Jag känner honom ej och jag känner ej hans lag men följer den ändå
intuitivt, ty jag lever blott på grund av hans nåd.
För övrigt är jag en enkel och okunnig man som vet alltför litet och kan alltför litet.
Mina latinska kunskaper är anskrämliga. Jag kan knappast göra mig förstådd på detta
språk. Grekiska kan jag bättre men ingalunda tillfredsställande väl. Det enda som jag
egentligen kan är att tala på det språk som folket förstår.
Och däri ligger min livsuppgift. Gud har lärt mig gaeliska för att gaelerna, dessa
primitiva irländska kelter, med mig som nyckel skall kunna komma in i Herrens hus.
Min livsuppgift är att kristna irländarna, och i sanning älskar jag den.
Ofta längtar jag bort härifrån hem till mitt moderland och till Gallien, där jag
utbildades och lärde mig allt vad jag kan. I Gallien lärde jag känna den helige
Augustinus skrifter, som i markant bemärkelse förde mig närmare Gud och som sedan
dess har förblivit ett rättesnöre för mig och för alla våra stiftsmedlemmar. Augustinus
är den ädlaste ande som någonsin kallats av Gud till att utföra hans verk. Det är
tragiskt att hans jordiska verk ej har överlevt lika väl som hans evigt älskvärda
skrifter.
Men min församling skall jag allt se till att ingalunda någonsin blir barbarers
slavar. De skall döpas, de skall lära sig sakramentens mysterier, och de skall allt lära
sig tukta sig själva även om jag måste dö för den sakens skull! Jag tycker om detta
Irland och tänker ingalunda kristna dem blott för stunden! Nej, Gud är evig,
Gudsstaten är evig, hans heliga kyrka är evig, och därför skall även Irland vara evigt.
Förbannad vare den som uppger det eviga livet! Han ska få med mig att göra!
Jag önskar att jag även kunde göra något för mitt älskade Gallien och det bråkiga
Germanien, men jag får nog allt nöja mig med Irland och Skottland och eventuella öar
där omkring. Skottland är ett land som det är värt att satsa på. Det skall jag lära mina
lärjungar.
Till sist återvänder dock mina tankar till min hemjord. Hur gärna skulle jag inte
vilja återse mitt hemland och mina föräldrar! Men jag är fast i mitt ämbete. Jag kan
icke överge Irland. Jag måste finna mig i det faktum att Gud har lett mig bort från
civilisationen. Endast Gud, den allsmäktige, kan leda mig tillbaka dit igen.
Teoderik den Store:
Detta land är det vackraste som jag någonsin har sett. Hur har en så underbart
skön och rik kultur som denna kunnat gå under? Är det verkligen vi germaner och
östgötar, vi simpla töntiga dönickar och ignoranta barbarer som har kommit detta
46