Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Om jag inte hade Edward Young vid min sida så skulle jag inte kunna handskas
med de fem rötägg som olyckligt nog har följt med oss från Tahiti. Ack, varför skulle
de ondaste och mest brutala av alla männen på Bounty välja att följa med oss hit?
Vilket paradis på jorden Pitcairn kunde ha blivit, om vi hade fått välja våra
medinvånare här! Men just det värsta avskummet skulle nödvändigt följa med oss hit
och stifta ofred och dra ner oss i laster. Mills och Martin gör allt för att göra oss vita så
hatade som möjligt av infödingarna, och Quintal och McCoy har under en av sina
spritorgier kommit på den befängda idén att hela ön borde delas upp i nio lotter – en
åt varje vit man och ingenting åt Minarii och de andra naturmänskorna. Vad gör man
med sådana dåraktiga förbannade stackare? Det värsta är att de har lyckats övertala
Jack Williams till att hålla med dem, och de är fem mot oss fyra. De vill stryka ett
streck över all moral, all rättvisa och alla mänskliga skrupler. De vill att alla skall få
älska allas hustrur och att ingen skillnad skall finnas mellan mitt och ditt men att det
däremot skall råda stor skillnad mellan vit och inföding. Slavdrivare vill de fem
busarna gör oss fem engelsmän till – slavdrivare, människoplågare och omänskliga
barbarhövdingar. De vill förvandla vår nio män starka engelska koloni till ett lägre och
mera barbariskt samhälle än våra fyra infödingars. De vill utrota all besinning och
förnuft och därmed göra lasten, lustan, måttlösheten och hänsynslösheten till herre i
stället. Men det skall de inte få lyckas med så sant som jag heter Christian.
Edward Young är den enda gentlemannen av oss alla. Ack, Edward, detta var en
fridens plats när vi kom hit. Varför har vi inte kunnat behålla den som sådan? Vi hade
alla möjligheter att förvalta vårt av Gud erhållna paradis väl. Men nu är det redan på
väg att förstöras av passion, laster och hänsynslöshet. När vi kom hit såg jag för mig
våra underbara möjligheter att bilda ett nytt samhälle helt avskilt från den onda
krigiska politiska världen med alla dess problem och övervåld. Jag trodde att den
mänskliga rasen här kunde lyckas med vad den överallt annars på jorden har
misslyckats med. Men jag tog miste. Människans ondska har nu fördärvat även denna
nya förr fridfulla och paradisiska plats. Varför? Vad avhåller Gud från att avstyra
ondskan när allt bara skulle vinna på att den avstyrdes?
I samma ögonblick smäller ett skott i fjärran. Ingen är i behov av att jaga på ön.
Husdjur av alla de slag finns det i överflöd hos alla. Jagar någon för nöjes skull?
Skottet lät mera olycksbådande än så. Det kom från det håll var Williams ensliga hus
ligger beläget. Men säkert var det bara ett jaktskott. Ingenting att oroa sig för. Jag går
nu och hugger ved som jag tänkte.
Men på vägen till vedbacken får jag höra att Minariis fina nybyggda hus har
brunnit ner. Någon har bränt ner det. Vem och varför? Därför att Quintal ansåg
platsen för huset tillhöra hans mark. Quintal har bränt ner det, det fina granna med
oändlig möda utsmyckade huset, så underbart välbyggt! Nej, en så sorglig och farlig
tilldragelse kan inte vara sann. Jag vägrar att tro det.
Min hustru Maimiti ligger i barnsäng. När månne vårt tredje barn skall komma?
Idag? I morgon? Blir även den tredje ungen en pojke? För Maimitis skull hoppas jag
det blir en flicka. Hon skulle bli så glad om det äntligen för omväxlings skull bleve en
flicka.
Jag har inte stått och huggit en lång stund när plötsligt den store Minarii står rakt
framför mig med ett gevär riktat mot mig. Jag fattar genast min livsfara men blir mera
förvånad och häpen än rädd. "Vad står på, Minarii? Vad har hänt?"
"Du skall dö, Christian."
"Varför?"
"Alla ni vita skall dö. Varför? Därför att ni avsiktligt har vanhelgat våra heliga
tempelplatser. Ni har tagit våra hustrur, skändat dem och fått dem att vända sig mot
oss. Hutia har i egenskap av den vite Williams hustru tagit livet av två av oss: Tararu
och Hu. Sedan har ni förslavat oss och försökt göra oss till era trälar. Ni har gjort er till
lata tyranner, föraktliga förtryckare, destruktiva barbarer och förhatliga parasiter för
235