Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

honom i skräck, varpå han förde oss ned till Malebolges djävulsgropar, den åttonde
kretsens tio diken, där hela världens värsta slödder befinner sig. I ett dike piskades av
djävlar kopplare utan pardon och förförare än värre. Jason såg jag där kunglig
fortfarande. I ett annat låg smickrare nedsänkta i en vidrig ström av träck och gyttja,
skit och annan mänsklig smuts och orenlighet, dömda till att för evigt sjunka ned i
egen dy. Gropar täckte det tredje dikets botten i vilka brann med huvudena i jorden
och fötterna ovanför allsköns simoniter. Spåmän och trollkarlar gick vanskapta och
missbildade sörjande omkring i den fjärde cirkeln. Teiresias siaren var en av dem. I
nästa grop kokades mutkolvar i beck, vaktade av djävlar som försökte göra resan svår
för Vergilius och mig. Lyckligtvis överlistade vi dem.
I den följande av Malebolges klyftor vandrade själar omkring i gyllene kåpor som
blott var sminkat bly. De rörde sig långsammare än sniglar, ty så tunga var deras
dräkter som de hade fått för sitt skrymteri. Tjuvar fanns i nästa grop som delade den
med ormar som ständigt stang, kvävde, band och betvang dem. En stungen fördömd
förbrändes omedelbart till aska men återfick strax som en fågel Fenix sin gestalt för att
blott förföljas och betvingas av nya äckliga och slemmiga kobror stora som
pytonormar. Det var i beskrivningen av dessa fasor som jag gick i land med att
överträffa Ovidius.
I den följande gropen brann eviga eldar i vilka dvaldes falska och sataniska
rådgivare som Diomedes och Odysseus, vilkas trähästknep ledde till ett större fall för
dem än för Troja. Sådana som hade sått split skördade split i den nästa där blod, sår,
ve, elände och allt vålds och brutalitets fasansfulla följder låg i dagen värre än på
något slagfält i historien. Muhammed löpte där uppskuren från hakan till
ändtarmshålet med inälvorna dinglande utefter låret. Bertrand de Born gick omkring
med sitt avskurna huvud i handen. Förfalskare bodde i den nästa dalen som bjöd på
den dittills värsta stanken i helvetet. Evig förruttnelse var deras straff. De kunde inte
ens resa sig utan låg på varandra i högar stinkande och klagande och skrapande svårt
sina sår, bölder och levriga skorvar. Ej den hemskaste spetälska var värre än den pest
som för evigt fick Malebolges sista klyftas fördömda till att ruttna.
Sedan kom vi till jättarnas brunn där giganterna, titanerna, de hundrafalt händiga
och andra jättar satt fängslade för alltid. Nimrod med sin lur satt mitt ibland dem
muttrande för sig själv vad endast den som han med sina futtiga jordiska medel
försökte nå upp till och överträffa över huvud taget kan förstå. Anteus, den yngste och
den ende icke fjättrade av jättarna, lyfte på Vergilius uppmaning ner oss till Cocytus
is, helvetesbrunnens botten.
Cocytus is, den nionde kretsen, inbegriper fyra avdelningar: Kaïna, där förrädare
mot egen släkt finns, Antenora, som förvarar landsförrädare, Ptolomea, där förrädare
mot egna gästvänner finns, och Judecca, som innehåller förrädare mot egna välgörare.
Den är i motsats till andra avdelningar av helvetet oförändrad än idag, men jag vill
dock visa exempel på typer som har hamnat här efter mitt första besök, ty därtill har
den unge skald som jag vägleder uppmanat mig.
Låt oss frysa på den eviga isen. Huvud invid huvud ses här sticka upp ur isen, alla
framåtböjda och ständigt klagande över sin lott. Upp till kinden är de evigt fastfrusna
och ljuter sålunda en evig död. Låt oss passera Kaïna och se Antenora.
Försatt i evig grämelse klagar här Camille Desmoulins, en av de som uppviglade
Frankrike mot Frankrike. Fröjda er, o människor, ty gudomlig rättvisa har skett här.
Ett stycke längre bort i mörkret ser vi den store och folklige Danton, lastbar och
makttörstig än, som legaliserade våldet i den franska revolutionen, och bortom honom
de tvenne som bar den största skulden till det ljuva Frankrikes fall efter le grand siècle:
apansiktet och gentlemannadiktatorn.
Nästan parallellt med dem ligger Rysslands banemän orörliga i isen: mannen som
sände sin kejsare till Sibirien, mannen som mördade sin kejsare, sin kejsares familj och
rysk demokrati, samt paret som gjorde slut på Rysslands lyckligaste tid med att göra
62