Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

"Mot er, som inte har visat någon man någon barmhärtighet på hela resan?"
"Jag lovar er och ger er mitt hedersord på att jag skall bättra mig."
"Har ni någon heder, mr Bligh, ni som utan bevis kan anklaga en hederlig
understyrman för stöld inför hela besättningen?"
"Jag svär vid Gud att jag skall bättra mig."
"Det är för sent, mr Bligh. Vad ni har gjort kan inte göras ogjort."
Med ens förmörkas min chefs ansikte, och i hans blick brinner det plötsligt bara
hat och en grymhet som är värre än all den grymhet som han har demonstrerat hittills,
och han utbrister de ord som jag aldrig skall glömma: "Må Gud, hela världen och alla
era medmänniskor förbanna er, mr Christian!" Med de överlagda orden brännmärker
han min själ för evigt. Så har den omänskliga perfekta människan uttalat sin dom över
den humane för att han vågat handla humant, vilket den omänsklige måste betrakta
såsom en oförlåtligt föraktlig svaghet. Därefter går han ned i slupen, giftig och ond
som en djävul. Han sätter sig vid rodret i aktern. Därefter går överkonstapeln William
Peckover ner, och han följs av min vän John Norton.
"Du också, Norton?"
"Ja, Fletcher," säger han och går ner till mr Bligh.
Kapten Bligh, som nu åter är herre över en farkost, börjar utbrista i förbannelser
och meningslösa hotelser mot mig och mot alla som är ombord på Bounty. Han får
sådana svar från Bounty som han ber om. Hur gärna skulle inte kapten Bligh vilja
hänga oss alla, och hur gärna skulle inte de flesta av oss vilja göra slut på kapten Bligh
omgående! Men kapten Bligh är nu i säkerhet för oss, och det vet han, och han har mig
att tacka där för. Inte desto mindre skriker han till mig och knyter han sin grova näve
mot mig och gastar: "Din fördömda skurk! Jag ska leva blott för min hämnd så länge
jag lever! Ditt otacksamma svin! Allt har jag gjort för dig, och du tackar och belönar
mig med att prisge mig åt havet! Inget hav ska någon av er alla få känna er säkra på så
länge jag och England lever! Jag ska skicka hela den engelska flottan på er, och den ska
finkamma alla hav och särskilt det största! Och dig, mr Christian, lovar jag att du ska
få dingla i en rånock innan två år har gått, och alla de andra ska dingla i ditt
oförsvarliga sällskap! Hör du det? Inom två år!" Han vet inte eller fattar inte eller vill
inte fatta att jag har räddat hans liv.
Mr Nelson, botanisten som har vårdat brödfruktplantorna som sina barn, följer
med mr Bligh. När jag har tillåtit honom att stanna kvar om han vill säger han till mig:
"Jag sympatiserar med er, mr Christian, för de oförrätter som ni har lidit, men inte alls
med era metoder för att få upprättelse."
"Jag har inte begärt någon sympati från er, sir," är mitt svar. Med sin höga ålder
kan han omöjligt klara av de oundvikliga umbärandena med mr Bligh i slupen. Därför
gav jag honom möjlighet att stanna kvar med all den respekt som tillkommer honom.
Anar han att han bara har döden att vänta hos mr Bligh?
"Jag visste inte att ni kunde vara lika hård, grym och brutal mot mr Bligh som mr
Bligh har varit mot er."
"Det visste inte jag heller." Faktum är att jag inte längre är den jag är. Mr Christian
omkom i ett olyckligt myteri som leddes av en annan Christian som inte hade funnits
på Bounty tidigare. Och denne nye Christian är världens mest olycksaliga människa
som ofrivilligt har tagit på sig en hemsk piratmask. Ja, han är hård, grym och brutal
precis som mr Bligh, men endast till det yttre. I det inre är han världens mest olyckliga
och ensamma människa. Och ingen beklagar det som har hänt mera innerligt och mera
totalt än han.
Robert Tinkler och William Elphinstone följer även med mr Bligh. När Tinkler gått
över bord vill jag ropa: "Även du, min Robert!" Men jag behärskar mig. Han har lidit
mycket ont av Bligh, och jag kan inte fatta hans lojalitet. Men han vet inte att jag
räddat honom från att bli ihjälmisshandlad av Bligh en gång för mycket. Thomas
Ledward, William Cole, Peter Lenkletter, George Simpson, Laurence Lebogue, Robert
204