Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Guds fienders och hela mänsklighetens fienders händer. Jag är förkrossad. Jag vill
bara dö, men mitt straff blir att få leva.
Ändå fortsätter barbarerna nu förhören. De ger mig hela tiden sprutor, alla svar
till deras frågor som jag ger måste jag upprepa och åter upprepa tills de anser sig ha
hört vad jag säger, och deras frågor är hemskare, mera vidriga och mera förfärliga än
någonsin. De har godtyckligt plockat ihop ett antal oskyldiga människor och anklagat
dem för att ha varit mina medbrottslingar. Många av dem har jag aldrig varken känt
eller sett. Gud vet varifrån de har hämtat dem och vilka familjer, arbeten, företag och
skolor som har berövats sina överhuvud. Jesus, tänk på oss när du kommer in i ditt
rike. Arma menlösa barn är vi som faller offer för dessa okänsliga stenansikten till
omänskliga ateister.
Är jag död nu? Nej, jag är blott avsvimmad och tillfälligt vid sans igen. Men detta
tempel har skändats för mycket för att kunna fortsätta vara ett tempel.
Gud har återuppväckt mig till liv. Jag lär ha varit död i ett dygn. Jag får veta att
det är fredag idag. Var det månne Trettondagen igår? Jag har aldrig fått veta varken
datum eller tid här i fängelset. Kan jag redan ha varit här i tio dagar?
De tänker fortsätta förhöra mig i kväll. Deras målsättning är nu fullständigt klar
för mig. De vill beröva mig allt som jag vet, allt som jag har trott på och all min
livserfarenhet för att ersätta allt detta med en erfarenhet, en mentalitet och en
disposition som passar dem. De vill med våld göra mig till en lydig robot som passar
deras ateistiska gudlösa mönster. De vill helt enkelt hjärntvätta mig. Må Gud förbarma
sig över mig och se till så att de inte lyckas.
De har knäckt mina ben så att jag ej längre kan stå på dem. De har knäckt min
hälsa så att jag aldrig kommer att kunna repa mig helt. De har förstört min syn så att
jag ej längre kan läsa eller se klart. De har berövat mig mitt människovärde och
förstört mitt anseende med att tvinga mig till att bekänna mig skyldig till brott som
det står under den lägsta människas värdighet att begå. De har berövat mig min frihet,
min församling och allt som jag någonsin har hållit kärt. De har berövat mig allt, de
har förstört mitt liv, och de har berövat mig mänskligheten, världen, mitt land och mitt
folk, men de har ej lyckats beröva mig, förstöra eller knäcka min själ.
Gud är mitt vittne till att det enda som jag någonsin har gjort mig skyldig till har
varit sökandet efter Guds frid.
De fortsätter att förhöra mig, dag efter dag efter dag, ständigt samma tider, på
ständigt samma formella sätt, och ständigt med likadana frågor efter samma mönster.
Jag är trött på dem.
Mina onda ben har behandlats efter mitt fall och min bekännelse, men jag får
fortfarande inte se solen eller avnjuta frisk luft. Jag är alltjämt en inspärrad och
torterad fånge som aldrig lämnas i fred.
Jag har dock genom att snappa upp små ord här och var förstått att jag har varit
här betydligt längre än vad jag hade trott. Det är idag onsdagen den 19 januari. Jag har
alltså hittills stått under förhör i tre veckor. Sannolikt kommer förhören att fortsätta i
tre veckor till. De vill preparera mig ordentligt för den rättegång som skall döma mig
till livstids fängelse.
Och mitt folk får se hur jag lagenligt och offentligt döms skyldig till de mest
vanärande brott, och de får aldrig veta vilken process jag genomgick före den
offentliga.
167