Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

döden för honom och att en resa bort med Morrisons båt skulle betyda livet. Men han
vill helst stanna kvar på Tahiti och löpa linan ut och möta sitt öde som en man och till
dess att hans tid är kommen passa på att njuta av livet så gott det går i det paradis som
han passar på att festa ordentligt och hålla hov i. Han är god och tar i sin vänlighet
hand om den arme Thompson, som inte kan ta vara på sig själv och som varken kan
vara tillsammans med infödingar eller vita utan att åstadkomma tråkigheter. Churchill
är fullt medveten om att ett engelskt örlogsfartyg när som helst kan ankomma till
Tahiti och att han då kommer att bli hängd, men han stannar ändå på Tahiti utan att
bry sig om att medelst förnuft och förstånd undfly sitt tragiska öde.
Även Richard Skinner vill inte följa med på räddningens båt. Han vill stanna på
Tahiti enbart för att när engelsmännen kommer kunna ange sig själv, berätta allt om
sin andel i myteriet och plikta för sitt brott. Han betraktar det som sin plikt att helt
överlämna sig åt rättvisan, hederlig som han är. Han vill sona sitt brott med att som en
brottsling dö för England.
Men den store tuffe Burkitt, den hårde Sumner, den redige tysken Hillbrandt,
Millward och lille Tom Ellison tänker följa med och undfly rättvisan och slå sig ned på
någon okänd ostörd ö var de kan leva i lugn och ro i paradismiljö tills de dör. De
tänker försöka klara sig undan det faktum att de har deltagit i ett myteri ombord på ett
av Hans Majestät Konungens skepp, och att de har farit iväg med detta hans skepp.
Kommer de att lyckas med att förneka sitt förflutna?
Heywood och Stewart stannar. De är båda lyckligt gifta och har barn. Ingenting
kan locka dem bort från Tahiti förrän ett engelskt skepp anländer och tar dem med
hem till England. Åtminstone Stewart hoppas att det skall dröja så länge som möjligt
till dess. Han har nu allt vad han alltid har önskat sig: en ljuvlig hustru, en förtjusande
familj, en god egendom, ett kärt hem och en blomstrande trädgård. Det är inte
underligt att han är nöjd med sin tillfälliga tahitiska tillvaro.
Churchill, en av de främsta bland myteristerna, väl medveten om sitt oundvikliga
öde och fullkomligt på det klara med att han en dag kommer att få sona sitt brott med
döden, har i sin ensamhet tagit hand om det onyttiga odjuret Thompson, som annars
bara är alla till besvär och varnagel, från början till slut en av Bountys grovaste och
simplaste busar. Men Thompson är inte ens för den järnhårde officeren Churchill lätt
att ha att göra med. Thompsons stora skräck är infödingar, och det händer aldrig att
infödingar närmar sig honom eller någonting som han menar att tillhör honom utan
att han lyfter geväret och skjuter vilt omkring sig på dem. En dag går Thompson för
långt och råkar att med ett skott skjuta ihjäl en familjefar och dennes lille son. Därmed
har vit kolonialistisk mänsklig grymhet och olycka för första gången introducerat sig
på Tahiti. Ända tills nu var den vite mannens harmoni på Tahiti tillsammans med den
infödda befolkningen fullkomlig, och nu är den kanske förstörd för alltid. Churchill
vet att Thompson aldrig tvekar inför att gå hur långt som helst i brutalitet och vanvett
och ordnar därför så att Thompson får sina eldvapen stulna. Thompson vågar inte
leva ensam bland infödingarna utan bössa och söker därför sin tillflykt hos Churchill.
Men när Thompson av en händelse får veta att hans eldvapen försvann på order av
Churchill beslutar sig den arme Thompson för att utkräva en blodig hämnd på sin
ende vän. När han nästa gång får ett eldvapen i sina händer använder han det till att
kallblodigt skjuta ner sin bäste vän Churchill bakifrån som hämnd för att denne, som
Thompson menar, har velat prisge honom åt infödingarna. På väg till en efterlängtad
fest får Churchill sitt baneskott och faller död ner med forsande banesår inför ett
hundratal tahitiska vittnens ögon. Enligt deras uppfattning är det en egendomlig form
av svartsjuka som har gjort Thompson så galen, ty de tyckte alla om Churchill för att
denne alltid var en så god kamrat som trivdes med dem och gärna hade sitt umgänge
med dem i motsats till Thompson, som alltid skydde allt vad vildar hette. Churchill
ville hellre delta i infödingslivet medan Thompson alltid drog Churchill ifrån det.
Thompson försöker nu fly, men han har själv dödat den ende som han alltid kunde fly
225