Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Prolog.
Det finns en röst som aldrig tystnar, och det är historien. Historien är
berättelsen om oss människor, och den är mänsklighetens identitet. Det är
människan själv, som aldrig kan hålla tyst, som alltid måste vidareutveckla sig
och bana nya historiska vägar på gott och ont. Hon kan vägra att befatta sig
med historien, försöka utplåna dess spår och sålunda försöka begå självmord,
men det ironiska är att det aldrig lyckas. Historien har hittills alltid levat vidare
och funnit nya banor varje gång alla gamla banor fått ett obehagligt stopp.
Människoraser har ibland försökt förinta människoraser, men med det har
aldrig historien kunnat rubbas en tum. Den har alltid förblivit intakt och levat
vidare, för att den mänskliga identitetens krav på sanning, människans mest
typiska karaktärsdrag, alltid har överlevt hos någon, några eller flera individer.
Att bekämpa historien är självmord, och att leva med, för och i historien är
motsatsen, ty det är det enda som kan ge folk en framtid. Utan förflutet ingen
framtid, och ju mera viss om sin historia och identitet man är, desto mer går
man in för att skapa en framtid. Ju mera historien lever i människan, desto mera
lever historien. Ty historien kan aldrig tystas. Den är där, alla historiska fakta
består för alla tider, och att slå dövörat till för den är att utmana den. Den är vår
erfarenhet. Vår kunskap består av historiens erfarenheters summa, och vi
slipper den inte. Historiens vingslag släpper inte taget om oss för att vi
ignorerar den, utan den för oss då blott desto starkare med vart vi icke vill. Om
vi tar vara på historien och försöker bemästra dess oceaner av kunskap och
erfarenheter kan vi därmed skapa oss en framtid. Om vi icke gör det måste vi
bli historiens offer.
___________________
Av de hundratals historiska monologer som här nedan följer kommer utan tvivel
många att inte falla alla i smaken. Många är kontroversiella, partiska, och kan förefalla
tendentiösa eller romantiserade, men förhoppningsvis skall ändå några befinnas ha
såpass försonande drag att verket i sin helhet kan fördragas. Och innan ni dömer ut en
enda av dessa historiska monologer vill jag framhålla, att det bara finns ett sätt att
betrakta historien med rättvisa ögon, och det är att betrakta den ur dess eget
tidsperspektiv. Man kan inte fördöma farao Cheops för att han utnyttjade oförskämt
billig arbetskraft när han byggde sin pyramid. Man måste försöka se hans företag ur
den tidens egen synvinkel, för det är det enda historiskt korrekta perspektivet.
Så, mina vänner, ha fördragsamhet med mig som med en okänd lots, som dock
ämnar göra sitt bästa när han tar er med på en lång historisk resa genom fem
årtusenden med helt andra sorts problem under vägen än vad ni är vana vid. Vad som
än händer: bli inte rädda. Vi kommer fram till slut.
2