Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

minst blod om mina planer genomförs, hoppas jag. Jag ignorerar honom och ger
befallning om att barkassen ska fyllas med vapen och förnödenheter.
"Tänker ni låta oss gå i barkassen här mitt ute på havet?" frågar mr Fryer.
"Det är bara aderton sjömil till närmaste strand, mr Fryer. Mr Bligh kommer tryggt
att föra er alla i säkerhet."
"Jag vill stanna kvar här ombord."
"Varför? Av bekvämlighetsskäl eller för att försöka lägga beslag på skeppet? Nej,
mr Fryer, det går inte. Ni får följa med kapten Bligh. Hos honom är ni dessutom
tryggast." Mr Bligh och mr Fryer kommer tryggt att med ära nå hem till England, men
för mig kommer det aldrig mer att finnas frid eller ro eller säkerhet så länge jag lever.
"Williams, följ överstyrmannen Fryer till hans hytt och låt honom samla ihop sina
tillhörigheter. Håll honom sedan kvar där tills jag ger vidare order." Det låter inte som
min röst, men det är jag som säger det.
Peter Heywood kommer fram till mig. Han har ett drag av vemod över ansiktet,
som om han förstod mig bättre än någon annan. "Mr Purcell har bett mig framföra att
barkassen är sjöoduglig emedan den läcker som ett såll. han skulle just ha börjat
reparera den idag. Att lämna Bligh vind för våg i den skulle innebära en säker död för
honom och för alla som följer med honom. Låt oss få ta storslupen i stället."
"Du följer således med kapten Bligh, Peter?"
"Ja."
"Nåväl. Gör fast barkassen! Gör klar storslupen i stället!"
Männen protesterar och särskilt Churchill. "Får han ta storslupen så klarar han sig
säkert hem till England. Nej, döda honom i stället! Storslupen är alldeles för god åt
honom. Ni skämmer bort honom, mr Christian, fastän han alltid har gjort motsatsen
med er!"
"Gör klar storslupen!"
"När han är hemma i England kommer han att skicka ut hela den engelska flottan
på jakt efter oss, och han kommer inte att vila förrän han har piskat oss alla i strimlor!
Nej, mr Christian, låt honom drunkna!"
Han får inte drunkna. Han måste överleva. Han är i alla fall en löjtnant i den
brittiska flottan och har varit kapten Cooks närmaste man. För Englands äras skull
måste han komma helskinnad hem till England, även om det betyder döden för oss
alla.
Jag får min vilja igenom. De andra som inte har deltagit i myteriet förs nu upp. Mr
Samuel är oförskräckt och beslutsam. Han går direkt till kapten Bligh och ställer sig
vid hans sida. Han och Blighs betjänt John Smith får gå ner och packa sin herres
kappsäck. De tillåts även att klä på honom. Han får hatt, byxor, rock och stövlar och
börjar se ut som en man igen. Hayward gråter, ynkligt feg i sin harhjärtade klenhet
som alltid. Han vill stanna kvar ombord, men ingen av oss vill ha honom i sin närhet.
Hallet vill också stanna, men vi vill bli fria från just sådana vedervärdiga kräk som
han.
Jag beundrar Purcell. Han tror att jag hatar honom, men det är inte sant. Jag har
alltid högaktat honom. Han är den mest förträffliga människan ombord och den bästa
snickare jag någonsin har råkat. Han är dödsfiende till Bligh och väl medveten om att
orsaken till myteriet och allt det onda enbart är Blighs grymma godtycke och
överreaktioner, och han säger detta öppet och uppriktigt: "Skyll dig själv nu, din
korkade gubbjävel! Se nu vad du har ställt till med, din feta översittare! Allt är ditt fel!
Ingen bär skuld till detta förbannade myteri utom du själv, din gubbtjyv till pennalist!"
Han har alltid varit ökänd för sin vresighet, men denna morgon överträffar han sig
själv. "Stanna kvar här ombord då," säger någon. Den gamle mannen blir oerhört
upprörd. "Kvar här ombord? Tillsammans med er, era pirater, myterister och
sjörövare? Aldrig i livet! Jag följer kapten Bligh fastän jag hatar honom mer än vad ni
någonsin har gjort – och har skäl till det!" Jag tror att mr Purcell är den enda som är
202