Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

med dess genomförande. Ingenting tjänar deras dunkla syften bättre än detta onödiga
och oönskade krig som, om det som de hoppas fortsätter länge ännu, obönhörligt
måste leda till monarkiernas sammanbrott. Dessa revolutionärer är galna nog att tro
att endast den kan förbättra situationen i Ryssland, medan verkligheten är att
ingenting i Ryssland kan bli bättre, medan däremot allt alltid kan bli ännu sämre; och i
sin vilda iver att få historien att skena lyckas de över all förväntan med att just
drastiskt försämra situationen i detta redan ihjältorterade Ryssland.
Jag avundas varenda levande människa som slipper vara tsar.
Vad är det som denne Rasputin vill? Är det inte tillräckligt att hela Ryssland
svälter, ruttnar, lider och korrumperas? Måste även min egen familj själsligt frätas
sönder och gå under genom denne parasits och själsblodsugares allt starkare
inflytande? Sin enorma makt har han enbart tillvällat sig genom sin sexualitet, men
ingenting är så farligt och riskabelt i politiken som just maktutövning genom
sexualkraft. Min hustru, min älskade, hur har du kunnat slå in på denna otrygga och
farliga och för landet irriterande väg? Är jag ett så övermåttan klent stöd för dig att en
smutsig sibirisk bonde och äventyrare från det mörkaste Asien utgör ett starkare?
Kriget brinner och ingendera sidan vinner. Det enda som tiden tänker på är
döden.
Jag är trött. Jag tänker ej längre på Gud och förmår inte längre koncentrera mig så
bra. Allt är döende inom mig utom min känsla för min arma familj. Hur skall det väl
gå för dem i denna värld, som plötsligt har blivit så ond?
Jag har länge väntat på denna dag. Folket lyfter slutligen oket från mina axlar och
axlar det självt i stället. Äntligen kan jag andas, och äntligen får jag vara människa
igen. Lycka till, Kerenskij! Det önskar jag dig av hela mitt hjärta! Min stackars son, min
hustru och mina döttrar, kanske vi nu äntligen kan börja leva som den ömma
kärleksfulla och harmoniska oskyldiga familj som vi egentligen är? Aldrig ville vi ju
att makten skulle bli något ont som kunde befläcka vår mänskliga oskuld. Hellre
avstår vi då från den frivilligt än att vi låter den förmörka våra liv.
Kerenskij är nu Rysslands mäktigaste man, men ingen har längre någon respekt
för Ryssland, dess helighet och dess huvudstad Sankt Petersburg.
Alla önskar vi att vi hade kunnat undvika detta krig, men vi kunde det ej. Varför?
Därför att världen måste ha förlorat Gud. Han har förkastat den. Det är den enda
möjliga förklaringen, ty någon annan förklaring till detta universellt destruktiva
vanvett finns inte.
Denna utveckling är ej gynnsam för någon utom för bolsjevikerna. Denne
Kerenskij är till och med mindre mogen för sin uppgift än vad jag var. Det är mot min
mänskliga och naturliga vilja att göra det, men hur kraftlös jag än är ser jag mig
tvingad till att för Rysslands skull återta min forna ställning som Rysslands enväldige
tsar, ty Ryssland går nu med säkra steg mot en total katastrof, och endast jag kan
kanske förhindra den. Jag är beredd att offra min frihet, mitt liv och min familj för
Rysslands framtids skull.
Folket hånar mig och jag gråter. Jag tröstar mig med att även Kristus måste ha
gråtit när han emottog helvetet ur sin tids förryckta folkskarors blodbesudlade händer.
Jag har försökt sluta att tänka på och tala med min familj, ty om jag deltar i deras
lidanden kommer jag med säkerhet att bli galen.
121