Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

hata sitt land, förneka det och förråda det åt ryssarna, och de må till och med glömma
det om de vill, men själv glömmer jag det aldrig.
Ryssarna skriker och gastar om tyskarnas förfärliga koncentrationsläger och alla
de miljoner oskyldiga som har avlivats däri, men vart för de sina egna motståndare?
Vart förs alla dem som varje natt avhämtas och förs bort för att aldrig mera
återkomma?
Den som gastar om en annans smuts har vanligen ordentligt med smuts själv.
Ungern var ett fridfullt land uppfyllt av underbara mänskor som inte på något sätt
förbröt sig mot eller ingrep i världsordningen. De hade världens vackraste stad som
sin huvudstad, och de älskade alla livet mest av allt och därnäst varandra. Trots allt
detta erövrade en tyrann deras land, slogs främmande soldater om deras huvudstad,
ödelade dessa den, och förstörde främlingar oräkneliga oskuldsfulla människors liv,
trygghet och framtid. Varför? Vad gjorde Ungern för att förtjäna allt detta?
Jag hör en större bil stanna utanför det hyreshus i vilket jag bor. Kommer de efter
mig eller efter min granne? Min granne undrar säkert samma sak. Han hoppas de
kommer efter mig, och det gör även jag. Hemliga poliser klampar upp för trapporna.
Jag lyssnar spänt. Slutligen stannar de och knackar på min dörr. Jag andas ut av
lättnad. Äntligen har det blivit min tur.
Jag öppnar för dem och ber dem stiga in. De ber mig följa med dem. "Med nöje,"
svarar jag och tar på mig min rock. Så följer jag med dem.
De märker att jag haltar och använder käpp, varför de bär mig ner för trapporna,
så att det ska gå fortare. Jag knuffas in i deras stora svarta bil, där många andra redan
finns förutom jag. Vi skall alla föras bort mot vad jag hoppas att skall vara en snabb
och lindrig död. Men så är inte fallet. Liksom var fallet med judarna i Hitlers Tyskland
kommer vi att sättas till slavarbete där vi gradvis automatiskt kommer att dö av
undernäring och överarbete. Ingen beundrar och lär sig så mycket av en tyrann som
en tyrann.
Ja, här avbryter jag mitt livs historia. Mycket är säkert inte att tillägga eftersom jag
antagligen kommer att tas om hand på effektivare sätt än de övriga i denna bil. Ty de
flesta av dem är ju unga och friska studenter, akademiker, läkare, apotekare och
exaristokrater, medan jag har turen att vara både halt och lytt och oduglig såsom
samarbetsvillig slav.
Men vid närmare eftertanke är nog de flesta av oss ändå lika odugliga som jag. Ty
ingen av oss ser ju längre någon mening med att hålla sig själv vid liv.
Stalin:
Jag är materialismens fullkomning, dess storslagna utvecklings slutprodukt.
Sfinxen i Kreml är den mäktigaste man som någonsin har levat, och därför är han en
sfinx: ingen får veta hans innersta tankar. Ju mer diktatorn tiger, desto mäktigare blir
han. Lenin var en narr som ville hindra mig från att ta makten i Ryssland efter hans
död. Ju mera man försökte hindra, motstå och motarbeta mig, desto hårdare blev jag,
desto mera våld tillgrep jag, desto större skräck spred jag.
Jag är materialismens fullkomning och yppersta produkt. Människan är ett djur,
och endast den starkaste överlever. Den enes bröd, den andres död. Den som har ett
samvete går under, ty han är svag och har betänkligheter. Därför förlorade tsaren mot
Kerenskij, som var den hårdare av dem, och Kerenskij mot Lenin, som var ännu
hänsynslösare, och alla Lenins trogna mot mig, som var den hårdaste av alla. Jag vet
nog att jag är en diktator, en folkmördare och vår tids hårdaste tyrann. Jag vet att jag
152