Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Jag hör en bil stanna här utanför. Är det kommunisterna som kommer för att
hämta mig? Ja, det är det. Mod, Mindszenty! Var lugn och tänk inte på någonting
annat än på Gud. Ja, det är den hemliga polisen. Det kan inte vara någon annan. Så har
det då äntligen blivit dags. Jag har väntat länge på denna avgörande dag, och nu är
den kommen. Vad kommer de att göra med mig? Kanske kommer de att tortera mig.
Eller kanske kommer de att visa sig vara mänskliga och förhöra mig utan att bruka
våld. Jag är rädd, o Gud; förbarma dig över mig, över Ungern, över alla kristna i
Östeuropa, och omvänd ryssarna, o Gud! Fräls Östeuropa från barbarernas och
hedningarnas herravälde! De kommer nu upp för trapporna. Var lugn, Mindszenty.
Öppna för dem och tag emot dem som en gentleman. Visa att åtminstone du är
kristen. O Gud, hjälp mig! Bistå din stackars fattige syndare nu i hans prövostund! Låt
honom klara sig för din kyrkas skull, o Herre!
Ingenting märkvärdigt har hänt. Jag har fängslats och förts till ett fängelse i hjärtat
av Budapest var jag får vara i fred. Ingen har ansatt mig eller sport mig om någonting.
Jag blott sitter och vakar under ständiga böner till Herren och väntar på att någonting
skall hända. Jag längtar hem till mitt hem i Esztergom var friden härskar, var jag har
mina vänner och var mänskor känner mig. Här känner mig ingen. De vet endast vem
jag är och bevakar mig därför, liksom pojkar som spänt följer med en inspärrad björns
minsta rörelser på zoo.
Esztergom väntar på mig. Jag längtar hem till min basilika. Ljuvligt är det att ha
någonting att längta till. O Gud, tack för att du under min livstid har givit mig ett hem
att i farans och mörkrets stund längta hem till. Nu skall jag i hopp om att någonting
gott och ej någonting ont må komma av min vistelse här bedja tjugofem Pater Noster.
Pater noster qui es in coelis, sanctificetur nomen tuum, adveniat regnum tuum, fiat voluntas
tua sicut in coelo et in terra.
Två män antagligen från hemliga polisen har idag kommit för att ställa närgångna
frågor. De har dock hållit sig på artighetens plan och ej visat sig vara barbariska. Om
de fortsätter, så måtte de då fortsätta längs med det spåret.
Jag sitter nu och skall på deras befallning skriva ner mitt livs historia och särskilt
redogöra för allt vad jag har gjort under min tid som kardinal. Jag undrar vad de vill
ha av mig sedan. Skall jag på detta papper berätta hela sanningen för dem, eller skall
jag utelämna allt sådant som de kan använda emot mig? Jag skall nog hålla mig till
sanningen, men jag skall akta mig för att skriva den på sådant sätt som de är vana vid.
Den skall vara full av litoteser, och jag ska vara artig och samvetsgrann och endast
säga vad jag har varit med om och ej något om vad jag personligen har gjort, ty det är
ju lika med ingenting. För att förbrylla dem och kanske bringa dem något positivt skall
jag späcka min skildring med religiösa termer, heliga ord och sådant språk som av
kommunister betraktas som tabu. Religion, Gud och frälsning har ju egentligen varit
mitt hela liv. Sålunda berättar jag endast sanningen om jag i min egen skiss över mitt
liv håller mig till Gud. De må sedan betrakta det som lögn eller avvikelser om de vill,
men jag vet och Gud vet, att mitt förhållande till Gud är sant, och att berättelsen om
mitt liv egentligen blott är historien om mitt förhållande till Gud.
Jag skall i min skrift servera poliserna en härlig måltid. Om de sedan äter den eller
inte beror på hurdana de är i själen.
O Gud, fräls dem, upplys dem, och få dem att förstå livets mysterium!
Jag har väckts mycket tidigt på morgonen. Nu förs jag genom korridorer för att
utfrågas och kanske för att pinas. Gud bor i mitt hjärta, så jag har ingenting att frukta.
O Gud, fräls dessa stackars mänskor utklädda till soldater, poliser och instrument för
den främmande svarta björnen i vårt land. Hjälp dem, låt dem upptäcka sig själva, och
giv dem frihet och en egen vilja. Nu förs jag in i ett stort rum. Vad skall detta betyda?
160