Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

fördömdas antal har mångdubblats, kretsarna har utvidgats, och på sina håll har nya
avsatser, djävulsklyftor och terasser bildats. Att beskriva allt det nya och att visa upp
alla kända personer i deras eviga förnedring kan jag ej göra här. Därtill krävs mera ord
och tid än vad som har givits mig till att förbruka.
En annan sak som det är på sin plats att säga här är, att jag under århundradenas
lopp har bedrövats av och en aning chockerats av att läsare av min Komedi har funnit
just helvetet vara bäst och intressantast. De flesta som har öppnat min Komedi har läst
endast helvetet, tyckt om det och ej velat gå vidare. En del som har gått vidare har
funnit skärselden vara intetsägande och paradiset rentav tråkigt. Detta är tragiskt och
beklämmande. Jag bör säga det, att den som föredrar helvetet framför skärselden och
paradiset utan tvekan hör hemma i helvetet, liksom den som bäst tycker om
skärselden hör hemma där och endast den som älskar paradiset hör himmelriket till.
Akta er därför för att fastna i helvetet. Stirra er ej blinda på dess fasor utan sky dem.
Helvetet är smärtans hemvist. Akta er för att sjunka ned till det låga stadium som de
befinner sig på som njuter av smärtan.
För övrigt är helvetet omåttligt mycket hemskare än vad som någonsin har
framgått av mina beskrivningar, ty helvetet är något som inte tar slut. Det fortsätter i
oändlighet allt djupare och djupare. Det är en avgrund utan botten som ju längre ner
man går ständigt blir allt hemskare, allt mörkare, allt smutsigare och allt grymmare.
Jag har blott visat vissa särskilda människor och gestalter. Förbannelsens avgrund i
dess helhet är ett begrepp som är så stort att endast Gud kan omfatta det. När en
människa ställs inför det drabbas hon alltid av den eviga döden. Därför ställs endast
de inför det som är förbannade.
Helvetet, hat, förbannelse, plågor, orättvisa, ondska och mörker är något som
mänskan aldrig kan gå till botten med emedan avgrunden icke har någon botten utan
är bottenlös. Men var och en som försöker gå till botten med saken kan därigenom inte
undgå att finna evigheten och Gud.
Men nog nu om vidrigheternas vidrighet! Se, vi har kommit ut från vår vandrings
gång genom jorden. Blicka upp och se åter stjärnors glans! Hör vågornas svall vid
stränderna, hör vindens sakta prassel i löven och i strändernas vass, och se hur
himmelen sakta rodnar inför morgonens begynnelse! Fåglar sjunger åter i luften,
friden susar åter bland säven, livet blomstrar på nytt, och kärleken vaknar. Allt dött,
hopplöst, gudlöst, trolöst, mörkt och ont är nu definitivt förbi, och tillsammans med
Vergilius skall vi nu bestiga den svåra höjd som reser sig som ett jättelikt torn över
havet: den luttrande brant som leder mot dygden. Skärselden kallas den i katolska
länder och på italienska Purgatorio.
Låt oss innan vi stiger upp för berget slå oss ner vid stranden, svalka våra trötta
fötter och vila litet. "Säg, fader Vergilius," spörjer jag mästaren, "ämnar du ledsaga oss
till bergets topp liksom förr?"
"Ja," svarar den ärevördige, "så långt som till kyrkans gudomliga förklaring tänker
jag leda er idag liksom förr, om det behagar er." Naturligtvis var det just ett sådant
svar som vi önskade. Vad vore vår väg från mörker till ljus utan en ledsagare som
Vergilius? Hur skulle vi kunna hitta hem utan en homerisk tjänare vid vår sida till att
hjälpa och bistå oss?
Men låt oss nu röra på oss innan vi somnar förledda av denna stillhet i luften. Vi
får dock icke glömma att tvaga oss ordentligt och binda ett sävstrå om vårt liv, ty så
bjöd mig Cato, luttringsbergets väktare, att göra första gången jag var här. Vi måste
ödmjuka oss inför det ljus som vi kommer att få se.
Skärseldsberget är oändligt mycket enklare disponerat än vad ondskans rike var.
Därför kommer det antagligen att krävas färre ord till att beskriva det. Jag ber om
mina läsares överseende härmed.
Vad man kan göra i skärselden som är omöjligt i helvetet är att sätta sig ner och
tänka. Om vi dröjer ett slag här vid stranden och förbereder oss en smula inför den
64