Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

jävigaste, mest okamratliga och mest osympatiska rötägg: tjallaren Thomas Hayward,
som har all anledning att hata alla dem, som blev kvar på Bounty, för att de inte lät
honom få stanna kvar. I sista stund blir dock Muspratt, Heywood och Morrison
benådade, men deras liv och ära hängde på ett hår. Det var sjömannen Tinkler som
dagen före avrättningen ankom till London och som med sin vittnesbörd lyckades
rädda deras liv.
Sålunda får endast tre av de ursprungligen sexton myteristerna sitt rättmätiga och
lagenliga straff, och en av dessa tre är oskyldig som ett lamm, ty fastän han formellt
deltog i myteriet var han bara ett barn när det inträffade och ville aldrig någon något
ont därmed. De övriga tretton myteristerna har nåtts eller skall nås av ödet men aldrig
av lagen.
Den unge gossen Tom Ellison var gladast av alla ombord på Bounty. Han var ett
snille som hade råkat växa upp i slummen i stället för hos aristokratin, var han utan
vidare skulle ha varit mera hemma. Ingen lärde sig tahitiska så snabbt som han. Ingen
var mera älskad av oss alla än han. Han var yngst och menlösast och samtidigt den
klipskaste av oss alla. När de mest förbittrade av myteristerna höll på att döda löjtnant
Bligh trädde pojken emellan och räddade kaptenens liv med sitt gossaktiga
skämtlynne. Kanske gjorde han det avsiktligt? Och under skräckresan hem med
Pandora höll han hela tiden humöret uppe bättre än någon annan. Han kunde skämta
med sina plågoandar när de torterade honom som allra värst, och ingen ondska bet
någonsin på honom. Han var den gladaste, friskaste och mest oskyldiga av oss alla,
och nu hängs han tillsammans med två skyldiga som om han vore en av dem. Varför
bryr sig England över huvud taget om att sadistiskt göra slut på tre friska sunda
människor? Är det hämnden för förlusten av skeppet Bounty? Genom Guds goda vilja
och förlåtande försyn kommer tretton myterister av sexton aldrig att nås av Englands
lags långa arm, men ingen respekt visas och ingen notis tas av denna barmhärtiga Gud
när England väl får tre av dessa sexton myterister i sina händer. Och det att en av
dessa tre är Tom Ellison, det enda barnet av myteristerna och den oskyldigaste av alla,
bevisar justitiemordet i bestraffningen av dessa tre och att myteriet mot kapten Blighs
brutala godtycke var fullkomligt befogat. Justitiemordet på Tom Ellison bevisar att
myteristerna i alla fall hade rätt, medan kapten Bligh och hans anhang det godtyckliga
amiralitetet från början till slut har haft fel.
Efter att ha blivit frikänd far Peter Heywood upp till mina föräldrar i Cumberland
för att träffa och tala med dem som han har lovat mig. Han träffar dem och berättar
allt om kapten Bligh och myteriet. Han håller sig strikt till den objektiva sanningen,
och mina föräldrar förlåter mig inför honom. Jag har från mina barnsben blivit
uppfostrad i den andan att en god engelsman överser med allt utom med tyranni, och
den andan har alltid präglat hela min familj sedan medeltiden.
Annars har kanske Peter Heywood större anledning än någon annan av Bountys
män till att hata mr Bligh. Mr Bligh var nämligen en god vän till Heywoods familj, och
när Peters arma ensamstående mor fick höra om myteriet och om att hennes son hade
stannat med myteristerna på Bounty skrev hon ett brev till mr Bligh i vilket hon
beklagade sig, uttryckte sin stora oro över sin ende son och bad om en förklaring och
om mr Blighs uppfattning om hennes sons uppträdande. Detta brev mottog mr Bligh
vid sin hemkomst till England, och som svar skrev han följande ytterst klumpiga,
hjärtlösa och ignoranta brev:
"Madame, jag mottog Edert brev idag, och jag beklagar Eder djupt. Jag inser till
fullo hur förtvivlad Ni måste vara över Er sons uppförande. Hans uselhet övergår all
beskrivning, men jag hoppas att Ni inte kommer att ta förlusten av honom alltför hårt,
hur sorglig historien än är. Jag gissar att han tillsammans med de övriga myteristerna
har återvänt till Otaheiti. Jag förblir, Madame, Eder, William Bligh."
230