Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

fulländade yrkeskunnighet! Men hans, mina och Fryers måltider tillsammans är det
nu slut med.
Endast genom en persons närvaro ombord är vår existens dräglig trots allt. Den
personen är vår gamle benkarvare, vår friske läkare, som alltid dricker men som aldrig
är full, som fastän han dricker mest av oss alla är minst alkoholist av oss alla, som
alltid är vänlig och glad mot alla och som alltid piggar upp vars och ens hjärta med sitt
okuvligt goda humör, vår käre gamle Bacchus! Aldrig tar hans historier slut, och alltid
berättar han nya som ingen har hört förut. Han måste vara 80 år gammal eller
åtminstone ett gott stycke över 70. Ingenting kan ta ner honom och inte ens kapten
Bligh. Han och kapten Bligh vandrar omkring i två helt olika och motsatta världar som
på något sätt aldrig kan mötas, ty i den enas värld finns det inte plats för den andras
och tvärtom. Blighs krassa verklighetssinne har aldrig haft någon förståelse för
charmen med den gamle alltid glade enbente pimplande muntergöken, som aldrig har
fattat vilken inskränkt, humorlös, andefattig och tråkig torrboll och grobian kapten
Bligh är. Om Bligh är Caesar ombord så är vår doktor den gamle enkle och fattige
fiskaren Petrus, som inte har något med Caesars regemente, världsordning och krassa
fantasilöshet att göra.
Arme Bligh! Han gräver sin egen grav. Det går inte an att i längden hunsa så med
oss som han gör. Vi är i alla fall allesammans engelsmän. Vet han det månn tro?
Stackars John Mills! Han är en ohyfsad slusk och ett professionellt rötägg, men
ändå var det outhärdligt att bevittna straffet för hans rättmätiga oförskämdhet mot
Blighs spion mr Samuel. Jag ville kräkas när han medvetslös och halvdöd hängde i
sina rep medan hans rygg flåddes så att benen syntes och den niosvansade katten
ryckte bort kött ur honom med knallande smällar och våta klatschar vilkas
oupphörliga råa ljud gick genom märg och ben. Tre dussin rapp fick han, och han
slocknade efter det tolfte. Fastän han var medvetslös fortsatte man med att flå honom.
O Gud!
Och stackars Morrison, den ädle, fine och saktmodige mannen som måste vara
bödel åt Bligh! Ingen ombord är mera ovillig till att skada en annan människa än vad
han är, och just därför sätter Bligh honom till att piska ihjäl oss. Morrison är en ädlare
natur än Bligh, och det försöker Bligh desperat råda bot på genom att tvinga Morrison
till att genomföra Blighs grymhet, som för att tvinga Morrisons ädla karaktär till att
komma ner till Blighs förnedrande nivå.
Och stackars Tinkler, den lille skojfriske och hejige ynglingen! Ingen ombord är
friskare än han. Han är barnslig, naiv och oskyldig som en liten pojke. Bara för att han
en natt påträffades utanför sängen måste han frysa ihjäl i masttoppen. Bligh
kommenderade upp honom fastän det regnade snö, is och hagel och kallade sedan
inte ner honom mera. Där fick Tinkler sitta hela natten och frysa ihjäl och göra
ingenting på grund av Blighs utstuderat grymma nyck. Det var tur att han alls
överlevde. När Bligh slutligen efter 24 timmar kallade ner honom igen svarade ingen.
Arma gosse! Han var på vippen till att dö av köld där uppe och kunde inte röra en
nerv. Vi fick klättra upp och hissa ner honom. Han hade tur som slapp undan med
livet i behåll.
Young, dig älskar jag. Du är den ädlaste människan ombord. Det är tragiskt hur
du har förändrats efter Blighs förödmjukelse av dig. Förr var du alltid glad, men nu är
du aldrig glad. Du var öppen som ingen annan, och nu är du sluten som ingen annan.
Jag är orolig för dig och kan inte låta bli att göra vad jag kan för dig. Dock måste jag
framhärda i att vägra hålla med dig om att uppror till vilket pris som helst rättfärdigas
genom liden orättvisa, hur mycket ont du än har lidit för ingenting. "Vänta tills det blir
din tur," säger du då surmulet.
Vår expedition håller sakta men säkert på att förstöras. Det är hatet hos Bligh mot
besättningen, eller hans fruktan för den, som förstör den. Så förfärlig som stämningen
183