Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Vad är detta för en vidunderlig värld? Har hela världen plötsligt blivit galnare än
Tyskland? Har kristenheten nu gått så långt i sin upplösning och degenerering att
kristna nu bekämpar och förföljer kristna i kristendomens namn; så att kristendomens
barmhärtighetsreligion nu har ersatts av kättarbål och inkvisition?
Vet du var Tiziano håller hus?
Nej, fråga Paolo. Han kanske vet.
Har du sett Tiziano, Paolo?
Nej, men det sägs att han sitter hemma i sitt hus och sörjer.
Sörjer? Sörjer vem? Sörjer vad?
Har du då inte hört den förskräckliga nyheten? Känner du inte till vad som har
drabbat världen?
Vad har hänt? Vad är det för en katastrof du talar om?
Världen har förlorat Rafael.
Hur kommer framtidens ögon att se på denna tidsålder? Det var vår ambition och
önskan att återvända till och återuppliva Antiken. Vårt mål var att få till stånd ett nytt
Hellas, en ny klassisk värld av ljus och en ny bländande athensk anda. Alla våra
förhoppningar och illusioner har redan gått hädan. Den Nya Antiken har redan blivit
ett fiasko. Kommer framtiden ändå att se upp till oss som till den Nya Antikens
hellener? Jag finner det svårt att inbilla mig att en redan urspårad dröm trots allt kan
bli verklighet. Om jag hörde någon nämna uttrycket den Nya Antiken med åsyftning
på oss själva så skulle jag kalla honom för en smaklös och taktlös skämtare.
Men ändå så har vårt försök att åstadkomma någonting ej lett alldeles åt fanders. I
någon obetydlig och liten mån har vi lyckats. Italien vimlar idag av verksamma
dugliga konstnärer, och hela det kulturella Europa följer oss med det spändaste
intresse. Världen sjuder av nytt liv och ser trots allt en ljusare tid i framtiden än i det
förflutna. Endast det antika bländande klara ljus som Hellas ägde har vi misslyckats
med att återvinna, men frågan är om det alls kan återvinnas. Efter trettio år i världens
idag mest förhoppningsfulla stad tror jag tyvärr att det är förlorat för evigt. När
människan lät Hellas gå under lät hon historiens underbaraste resultat gå under, och
har hon en gång varit så dum så är hon alltid så dum. Jag tror ej längre på människan
och tror ej att hon kan gripa sig i kragen mer än en gång i historien.
Återigen finner jag mig vara hopplöst förälskad in över öronen. Maria Buona heter
hon, min nya senaste underbara ängel, som till och med överträffar Anna Fiorenza i
skönhet, älsklighet och munterhet. Om hon lämnar mig i morgon så begår jag
självmord! Det gör jag på hedersord!
Men hur skall jag inte älska henne intill dess att hon tröttnar på mig och börjar gå
till en annan! Hur i himlen skall jag inte älska henne! Jag skall älska henne så att hon
aldrig glömmer det och så att hon alltid blott tänker på mig vem hon än ligger med i
framtiden! Jag älskar henne. Å min Gud vad jag älskar henne! Aldrig har jag varit
mera förälskad förut! Aldrig skall hon glömma den kärlek som jag ämnar ge henne!
Ah, paradisiska lättsinne och härliga sinnesrus! Det enda i denna värld som är
fattbart är vad som upplevs med sinnena. Det är det enda som är verkligt. Och ju
starkare man upplever någonting med sinnet, desto större, verkligare och sannare är
det. Och ingenting kan människan uppleva starkare än den köttsliga och sinnliga
kärleksnjutningen. Allt är förgängligt utom ögonblickets lycka i det ögonblick som
man upplever den.
93