Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

så hade du nog vetat hur många kokosnötter du var ägare till! Eller också skyddar du
någon, som du vet att har stulit, vilket är ännu värre! Ni är alla medskyldiga i en
komplott mot mig, er befälhavare! Men jag vet hur man skall handskas med
uppstudsighet och konspirationer bland besättningen! Försök bara reta mig, era
odugliga slashasar och ohängda horungar!"
Det som ingen människa får göra är gjort. Ingenting kan läka det sår som är
mellan kapten Bligh och mig och som kapten Bligh nu har rivit upp till en oöverstiglig
avgrund. Allt är förbi. Här tar min resa slut. Kapten Bligh har offentligt anklagat mig
för stöld. Han har utan sak komprometterat en man som var rättfärdig och oskyldig.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om någonting så fruktansvärt och förnedrande.
Jag har tålt att han upprepade gånger har avrättat mig och Fryer inför hela
besättningen efter att där emellan ha varit sammetslenheten själv, jag har tålt hans
extrema dubbelhet, men jag tål icke en orättfärdig ogrundad anklagelse som görs
offentligt.
Han är nu fullständigt besinningslös. Han far ut mot hela besättningen och kallar
dem alla för hundar, tjuvar, förrädare, skurkar, lögnare, ormar, kräk, klippdassar och
svinlortar. Han skriker och vrålar att han skall få oss alla till att kräla på våra magar
innan vi når Nya Holland. "Jag ska plåga er och knäcka er så att ni kommer att önska
att ni aldrig hade blivit födda!" tjuter han som en stucken gris. Den arma galningen!
Han skriker till oss som om vi befann oss på andra sidan havet. Det finns inget hopp
för honom längre. Må allt ske som måste ske.
Men han är inte färdig med oss ännu. Han ropar till mr Samuel inför allas ögon
och ger honom den fatala ordern att dra in allas groggransoner. Dessutom skär han
ner våra matransoner till hälften. Vad vill han vinna med det? "Om någon stjäl så
mycket som en halv ärta till," fortsätter han vrålande, "så ska jag skära ner era
matransoner till en fjärdedel! Era idioter, ni utgör det mest imbecilla och värdelösa av
alla pack, ni är en förbannad boskap, era skitungar, maskar och kräk, och ni ska få
kräla hem till England på era magra förtorkade sönderskavda magskinn! När jag har
pryglat sönder era ryggar så ska jag prygla sönder era magar och era ansikten! Jag ska
flå er alla levande innan vi är hemma i England! Ni ska få dricka ert eget blod i brist
på annan dryck! Utbrända, söndertrasade och mera döda än levande ska ni få komma
hem till England, och då ska det inte längre finnas en droppe motståndskraft och
upprorsanda kvar i er! Ni ska flås hela bunten! Jag ska själv piska er alla i strimlor, så
att bara trasor återstår när vi kommer fram, då jag har större praktisk användning för
trasor än för en lömsk konspirerande besättning som ni, era förbannade kloakråttor!"
Jag har för länge sedan slutat upp att höra på honom. Han har sårat mig ända in i
hjärtat, och ett lika djupt sår har han onekligen tillfogat hela den engelska flottan och
England. Han har inför hela denna trogna besättnings åsyn gjort bort sig och skämt ut
sig och därmed hela den engelska flottan och den brittiska kronan.
Jag måste bort från honom. Han är ett sjunkande skepp, och vi måste överge
honom. Annars kommer vi alla att gå till botten med honom.
Jag tror att det var Tinkler som jag såg stjäla en kokosnöt. Jag hade kunnat
undvika Blighs raserianfall med att rapportera stölden, men då hade stackars Tinkler
fått gå igenom ett helvete igen och kanske fått plikta med livet på kuppen. Sådant har
vi haft nog av.
Bligh visste att vi ljög när vi alla sade oss ingenting ha sett av någon stöld. Någon
har alltid vakten, och om vakten inte sover så kan han inte undgå att se allt vad som
händer på däck. Han visste att vi ljög, och det gjorde honom ännu mer ifrån sig.
Blighs personlighet är orsaken till allt ont ombord. Om man blott kunde bli fri från
den så skulle all ondska, alla spänningar och all disharmoni vara borta. Kan man döda
honom? Han är roten till det onda. Det är honom vi måste göra slut på. Ja, vad är det,
mr Samuel?
196