Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

aldrig tas på allvar. Framför allt lider Dante i sin helvetesskildring av det för alla
italienare och särskilt romare så typiska hellenska komplexet, som är ett
mindervärdighetskomplex inför den hellenska kulturen. Hos Dante yttrar det sig i det
att han utan krus bland annat kastar ner så härliga grekiska hjältar som Jason,
Diomedes och Odysseus i helvetets nästan yttersta djup, samt i den för hela den
romersk-italienska kulturen så typiska favoriseringen av Vergilius framför Homeros,
fastän Homeros var den större av dem och Vergilius till betydande delar blott
efterapade denne.
Geoffrey Chaucer, cirka 1340-1400, är Englands största medeltida skald och den
förste store humoristen.
Leon Battista Alberti, 1404-1472, var renässansens kanske första universalgeni: en
betydande arkitekt, konstteoretiker och humanist och en av renässanskulturens
viktigaste banbrytare.
Lorenzo de' Medici, kallad "il magnifico", dog endast 43-årig år 1492. Han var en
lysande begåvning och älskad mecenat som styrde Florens under dess högsta
blomstringstid.
Savonarola var en fanatisk botpredikant i Florens som 46 år gammal brändes på
bål 1498 och efteråt helgonförklarades.
Christoffer Columbus, 1451-1506, var mannen som, vare sig han själv var
medveten därom eller inte, upptäckte Amerika och den störste av alla tiders
upptäcktsresande.
Lionardo da Vinci, 1452-1519, var den mest omdiskuterade av högrenässansens
största konstnärer. Han var historiens största universalgeni som nästan aldrig kunde
fullborda någon uppgift och den utsöktaste av alla målare som i förhållande till sin
förmåga målade minst av alla.
Fernão Magalhães, omkring 1480-1521, seglade i spansk tjänst ut med fem skepp i
avsikt att genomföra den första världsomseglingen. Endast ett skepp kom tillbaka
efter fullbordad resa efter tre år med endast 18 överlevande män. Även Maghellan
själv omkom under vägen på Filippinerna.
Martin Luther, 1483-1546, var augustinermunken i Wittenberg som tog sig före att
offentliggöra vad han egentligen tyckte om den katolska kyrkan och som därmed blev
den förste protestanten.
Karl V, 1500-1558, var alla tiders mäktigaste kejsare i vars rike "solen aldrig gick
ner". Han härskade över hälften av Europas befolkning, och endast Portugal
konkurrerade med honom om makten över världen. Han abdikerade år 1556 som en
bruten man från sin post som kejsare efter att i synnerhet ha gått bet på den lutherska
frågan.
Erasmus av Rotterdam, 1466-1536, var den ledande av renässanshumanisterna,
god vän med Sir Thomas More, som ville genomföra en fredlig reformation av kyrkan,
vilka ansträngningar omintetgjordes av Martin Luther.
Michelangelo, 1475-1564, var högrenässansens mest dynamiska konstnär, främst
skulptör och arkitekt.
I den historiskt obekante målaren Francescos avsnitt tar sig författaren
anmärkningsvärda friheter: Rafael, Giorgione, Tizian, Veronese och Tintoretto antas
alla vara som mest aktiva samtidigt, vilket knappast kan ha varit fallet i verkligheten.
Tizian, 1477-1576, var Venedigs största, konsthistoriens mest produktiva och efter
Leonardo, Rafael och Michelangelo högrenässansens främsta målare.
William Shakespeare, 1564-1616, vem som än dolde sig bakom detta namn, var
världslitteraturens störste dramatiker som dock även skrev ett ansenligt antal gåtfulla
sonetter, vilka författaren har illustrerat med en icke mindre gåtfull episod.
Kardinal Richelieu av Frankrike (1585-1642) var väl sin tids mäktigaste man i
egenskap av den franska stormaktens skapare, samtidigt som han nästan utrotade
protestanterna i Frankrike och instiftade den Franska Akademin (1635).
252