Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Ryssland behöver fred. Därför sluter vi härmed fred med Tyskland och Österrike-
Ungern. Vi är i underläge och får därför avstå från Baltikum, Polen och mycket annat
därtill, men Tyskland skall ju också gå under genom revolutionen, och då kommer vi
att få tillbaka alla dessa i forntiden gjorda ryska erövringar.
Och tsaren – vad ska vi göra med honom? En gammal svag senil gubbe med en
massa döttrar och en sjukligt blödande son – vad skall vi med sådana parasiter till?
Dessutom tjänar denna inkompetenta familj som förenande symbol för alla våra
fiender. Så länge tsarfamiljen lever har de något att kämpa för. Låt arkebusera
patrasket! Det är ingenting annat att göra. Härmed skriver jag under tsarfamiljens
avrättningsorder och avsänder den till Jekaterinburg. Var noga med att utplåna alla
spår efter avrättningen, i fall de vita skulle intaga staden! Och efter tsarfamiljens död
skall Jekaterinburg aldrig mera heta Jekaterinburg.
Ryssland brinner. Detta var aldrig min mening. Tyskar, österrikare och européer,
vad blir det av era revolutioner? Varför gör ni inte uppror mot era borgerliga
samhällssystem såsom vi gjorde? Inte är det meningen att vi skall stå ensamma mot
hela världen. Vi skulle bara inleda revolutionen, på det att den sedan skulle sprida sig
till alla länder. Men den har inte spritt sig någonstans.
Och detta Ryssland har blivit ett helvete som brinner i inbördeskrig. Alla ryssar
slåss mot alla ryssar, alla slaktar alla och ingen överlever. De vita vill ju inte ge upp
fastän tsaren är död! Och ju större denna slakt av miljoner oskyldiga ryssar blir, desto
mera meningslös blir den.
Och hela världen är emot oss. Tyskar, engelsmän, fransmän, italienare och
amerikanare – alla slåss i Ryssland mot oss ryssar.
Ja, mörda mig, ni ryssar, ty det är vad jag förtjänar. I stället för att ge er det paradis
som jag lovade har jag givit er ett helvete. Jag har lett er alla i fördärvet. Jag har
bedragit er alla på samma sätt som jag har bedragit mig själv med denna svarta
demoni, den gudlösa helveteslära som bara predikar våld och folkutrotning och vars
namn är socialism.
Men det värsta är att jag måste tiga om allt detta. Jag är Sovjetunionens diktator
som har givit det ryska folket en ny grå fabriksillusion i stället för alla de ljusa
illusioner som var gårdagens Ryssland. Det värsta som jag skulle kunna göra mitt folk
vore att spräcka även den illusion som jag har givit dem och som är den enda som de
har kvar idag.
Helvetet har bara börjat. Efter mig kommer det som är värre, ty efter mig kommer
Trotskij och Stalin, som inte kommer att sky några medel för att göra sig själva till
större diktatorer än vad jag var. Jag har bara banat väg för dem som kommer att bli
värre än vad jag var. Jag satte Ryssland i brand, men de kommer att sätta världen i
brand. Efter min snara död kommer Rysslands öde att bli ett envig mellan Trotskij och
Stalin, som kommer att sluta med den enes och tjogtals miljoner ryssars död. Jag
välkomnade världsexplosionen l9l4, jag jublade när jag såg den gamla vackra världen
börja brinna, jag triumferade när Ryssland som dess första offer föll, men all min fröjd
har blivit en grimas. Mitt glädjegrin har stelnat, och efter mig kommer de som gråter.
Hundratals miljoner dyrkar mig idag som en Messias, och de vet inte vad det är de
dyrkar. De ser inte den hänsynslöse diktatorn, den desillusionerade narren, den galne
demagogen, som bara har grävt sin egen, Rysslands och världens grav. De ser inte
människan Uljanov. De ser bara belätet Lenin.
128