Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

slut på älskad Alexander. En annan sate som blänger blott sin blick ovan denna
eldfasta is hette John Wilkes Booth på jorden.
Låt oss gå vidare. I Ptolomea ligger själarna på rygg. De kan ej gråta, ty deras
första tår stelnade i deras ögon och blev till is som för alltid hindrar vidare tårar från
att tränga fram. Ptolemeus, som Ptolomea är uppkallat efter, var den som under ett
gästabud till Judas Mackabeus ära dräpte denne. Hans efterföljare är det som vi ser i
denna is.
Vi närmar oss Judecca. Kylan förlamar all känsel, och långt borta ser vi något
nattsvart, dunkelt och jättelikt höja sig. Själarna ligga ej längre med sin huvudskål
synlig ovan isen. Vi har kommit till den avdelning där de ligga fullkomligt begravda
och täckta av den kvalfulla järnis som hårdare, kallare och djupare är än sydpolens.
Jag vill göra er uppmärksam på en gestalt som ligger här. Han ses långt där nere med
benen uppåt förvriden tillsammans med sin häxa. Han var den munk som förrådde
kyrkan genom att vända germanerna emot den och klyva den i två motsatta läger, så
att han störtade Europa i hundraårigt inbördeskrig.
En annan världsförrädare ses ännu närmare Lucifer ligga levande begravd nere i
djävulens egen is. Se hur groteskt han ligger med kroppen krökt bakåt och med anletet
vridet till en äcklig och skräckinjagande grimas. Han var materialist en gång och en
skam för de båda folk som han representerade: det germanska och det judiska. Han
hatade världen och förledde den därför till att vända sig mot sig själv. Än idag följer
en fjärdedel av världen hans hatiska ateistiska läror ner i helvetet. Endast en förrädare
har funnits som var värre än han. Den förrädaren ser vi malas för evigt i djävulens
bloddräglande gap. Djävulen själv har jag omsorgsfullt beskrivit förut med hans tre
huvuden som tillika med Judas tuggar på Brutus och Cassius, med hans tre väldiga
par vingar som evigt driver in den vind över Cocytus som gör dess hav till världens
kallaste plats, med hans jättelika håriga fula hemska svarta gestalt som är större än
någonting levande på jorden, med hans sex floder av tårar, som med spott och blod
rinner ner för hans tre hakor, och med hans övermåttan fasaväckande ansiktsuttryck
av evig bottenlös bitter och hopplös grämelse. Den skönaste av änglar var han en
gång. Upprorisk mot Gud störtades han hit ner i detta svarta hål, bildade jordens
medelpunkt mot vilken alla tyngder falla och blev smärtans, plågans och den aldrig
upphörande pinans rikes kejsare, mörkrets och hopplöshetens eviga furste, fastfrusen
för alltid till halva bröstet i ondskans osmältbara is.
Ändå är inte ens denna situation alldeles hopplös utan ständigt föremål för Guds
omprövning. Talrika petitioner och vädjanden har under de senaste tre hundra årens
demokratiska tidevarv inkommit med väl formulerade förböner för omprövning av
åtminstone Judas, Cassius och Brutus fall. Voltaire var en av deras skickligaste
advokater. För närvarande övervägs det allvarligt att ersätta Judas, Brutus och Cassius
positioner med Adolf Hitlers, Josef Stalins och Mao Zedongs, de tre värsta
massmördarna och förrädarna mot mänskligheten i hela dess historia.
Utan Vergilius hade jag aldrig vågat klättra ner för Lucifers raggiga lortiga
fasansfulla kropp, förbi jordens medelpunkt och djävulens ben till den naturliga
fängelsehåla som bildar ett förrum åt helvetets utgång, men Vergilius ledde mig, och
ut kom vi från mörkrets rike via den gång som leder från jordens medelpunkt till
Luttringsberget på andra sidan världen, som alla upptäcktsfärder och
världsomseglingar till trots ingen dödlig ännu har lyckats finna. Vergilius och mitt
äventyr i helvetet är en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma och
förmodligen inte Vergilius heller. Den förenade oss i en evig vänskap. Han blev
genom den min högt vördade fader, och jag är honom evigt tack skyldig för hans
välvillighet och öppenhjärtliga hjälpsamhet mot mig. Endast en mänsklig ande står jag
i större tacksamhetsskuld till, och det är givetvis min ljuvaste Beatrice.
Om mörkrets, ondskans, hatets, smärtans och hopplöshetens rike vill jag ännu
säga det, att stora förändringar redan har ägt rum där sedan jag senast beskrev det. De
63