Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

den statsmakts fel som mördade min broder, och den statsmakten är tsaren, som
understöds av den kyrka som alla ryssar tror på. I Guds namn stöder kyrkan tsaren.
Men tsaren lät avrätta min helgonrene broder, och därför är tsaren ond, och en ond
makt kan inte stödjas av någon Gud som är god. Därför finns det ingen Gud som är
god. Därför tvingar mig logiken att bli en övertygad ateist.
Det tsaristiska Ryssland måste falla. Alla arbetar för det ändamålet. Dostojevskij
och Tolstoj har båda predikat tsarmord, och så höga profeter lyssnar alla till. Leo
Tolstoj dog exkommunicerad från kyrkan. Han följde hellre utvecklingen än kyrkan,
som följer tsaren ner i graven. Leo Tolstoj har visat vägen för oss: revolutionen måste
komma, kommunismen måste segra, och tsarväldet måste gå under.
Klarast blev mitt kall för mig under mina tre år som förvisad i Sibirien. Där fann
jag min hustru utan vars stöd jag aldrig skulle kunna vara den jag är och arbeta så hårt
som jag gör.
Och nu är timmen slagen. Den gamla världsordningen är inflammerad av en
politisk världsbrand som kommer att vräka alla monarkier och imperier ner i
rännstenen. När Europa har brunnit upp kommer det bara att finnas vi socialister
kvar, och oss kommer då hela världen att tillhöra. Alla monarkistiska traditioner, all
adel, tradition och hävd, all reaktionär religion, all feminin kultur och finess kommer
att förtäras i denna världsbrand, som endast vi kommer att överleva, vi socialister,
som kommer att sprida proletariatets diktatur över världen.
Tyskland, du vet inte vilken tjänst du gör världen med att låta mig passera genom
ditt land hem till Ryssland. Genom din hand giver du Ryssland och hela världen den
revolution som näst efter Ryssland kommer att uppsluka dig och därefter hela
världen. Du låter mig passera igenom dig för att du tror att jag skall påskynda
Rysslands politiska sammanbrott. Det skall jag också göra, men så fort det är
genomfört följer sedan ditt sammanbrott och därefter hela världens.
Jag är åter i Sankt Petersburg efter nästan halva mitt liv i exil. Revolutionen kan
börja.
Kerenskij, sonen till min ungdomstids välgörare, påstår att jag är en tysk agent,
bara för att jag önskar ersätta hans vacklande demokratiska regering med en fastare
proletariatdiktatur. I teoretiskt avseende har han rätt. Jag är en direkt efterföljare till
Martin Luther och Karl Marx. För kvinnors och mats skull vände Martin Luther ett
helt folk mot den världsmakt som var den tidens kyrka, i materialismens namn gjorde
Karl Marx ett personligt uppror mot världsordningen, utan vilket jag aldrig skulle ha
känt mig kallad till att fortsätta i samma stil. Ja, jag är en hängiven materialist och
ateist som önskar avskaffa all religiös övertro och vräka hela världens tillfälliga
ordning över ända. Som sådan är jag mera lik de handlingskraftiga tyskarna än de
fromma godtrogna undergivna ryssarna.
Och människan är nu en gång sådan att hon hellre vill ha mat, kläder och tak över
huvudet än böcker, sagor och något att dyrka, och det att utnyttja detta självklara
faktum är vad som kallas realpolitik. Det är krasst, men det är det enda politiska
förfaringssätt som någonsin för framgång med sig.
Kerenskijs demokratiska idealism är sympatisk och ädel, men den ger inte folket
kläder, mat och tak över huvudet. Den offrar folket för hedern. Men jag är den som
offrar hedern för folket.
Kerenskij, du har misslyckats. Nu är det min tur. Proletärer, Ryssland är ert! Jag
giver er det! Er tillhör allt vad som finns i Ryssland med alla dess pengar och ägor.
Alla penninglån som regeringar före min har tagit utomlands avskriver jag härmed, ty
även alla andra länders kapitalistiska system måste ju en dag falla. Inte en kopek är
Ryssland mera skyldig någon, ty jag efterskänker hennes skulder.
127