Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Semitreides:
Hellas, vad har hänt med dig? Varför gick din historia på tok? Nittio år har nu gått
sedan Perikles dog och sedan vår gudomliga stad Athen därmed dömdes till
undergång i brist på kompetenta statsmäns ledning i kriget med Sparta. Alltsedan den
dagen har stigande barbari och elände härjat i alla trakter, i alla bygder och i alla
städer överallt i alla Hellas riken. Moder Athena, varför har du låtit en sådan tragedi
hemsöka din egen stad Athen, och fader Zeus, varför hatar du Hellas, eftersom du
låter det ruttna ihjäl i denna förfärliga epidemi av meningslös våldsamhet och
splittring?
Jag är en fattig komediförfattare som maktlös åser denna tragedi. Jag skriver
komedier, skrattar åt livet, älskar min hustru och dricker med mina vänner, ty så gör
de flesta jag känner, men mitt hjärta svider och blöder i tysthet, och jag tror att så gör
även alla andras, ty ingen kan undgå att med smärta bevittna den ödesdigra kurs som
vårt ståtliga Hellas har tagit.
I min ungdom har jag sett Sokrates tömma sin sista bägare. Jag var även en gång
en hängiven beundrare av Alkibiades, vilket han omsider fick mig att bittert ångra, för
var det inte just han som i sin egoistiska hänsynslöshet och opålitlighet indirekt
orsakade Athens slutliga förödmjukelse inför det ovärdiga Sparta?
Perikles, Kimon, Themistokles, Aristides, varför dogo de alla? Varför kunna icke
sådana härliga män för alltid behaga vår värld med sin närvaro? Och varför avhöll sig
Platon från politikerbanan? Han visade ju sig vara lika lysande i sin trädgård som
någonsin Perikles var i Areopagen.
Aristofanes även gjorde världen besviken med att inte bli statsman. Och varför
blev en så löftesrik gestalt som Epaminondas uppväxt på ett sådant ställe som Thebe?
Varför blev han satt till att trampa mark som inte var värdig hans fötter? Om en sådan
man hade fostrats i Athen så hade kanske endräkt och fred idag härskat i hela Hellas.
Och vad kommer det att bli av Demosthenes, Athens enda nuvarande hopp? Han
har redan i grunden besegrats två eller tre gånger av halvbarbaren Filip i norr. Vad
förmår väl en hellen göra för Hellas som inte ens förmår att besegra en barbar? Och
vilket förfärligt tecken är inte detta på hur djupt vi hellener faktiskt redan har sjunkit!
Jag skattar mig själv lycklig som är gammal och nära döden, ty jag fruktar att
Hellas i framtiden kommer att få anledning till ännu större sorger än vad hon lider av
redan.
Om man ändå vore ung och levde i det förflutna! Tänk om man tillsammans med
Aiskhylos hade fått uppleva slaget vid Salamis! Vi, de trognaste och varmaste
svärmarna för Hellas, lever alla i fel århundrade. Om jag idag levde på Aiskhylos tid
så vore jag tragöd liksom han och en större tragöd än den dekadente Euripides. Det är
möjligt att jag rentav vore en personlig vän till den store Sofokles. Men vad tjänar väl
drömmar till? Verkligheten, som man ändå alltid måste återvända till, förblir ändå lika
gäckande, glädjedödande och hopplös.
För länge sedan blev människor aldrig gamla. En man hade då aldrig orsak till att
lida av sin ålder och av förlusten av sin ungdom, ty för hans barn låg alltid framtiden
öppen och ljus och på allt sätt mera gynnsam än vad hans egen tid hade varit för
honom.
Nu för tiden ser jag dock fler och fler beundransvärda män som alla klagar över
sin ålder och över sin flydda ungdom. Jag har till och med mött en och annan
ärevördig athenare som blott sjuttio år gammal har visat tecken på svagsinthet. Denna
utveckling är i min mening det mest förfärande av alla bevis på tidernas och
människornas förfall.
Men vad är nu detta för högljudda rykten som kommer ifrån norr? Vad är det som
alla plötsligt skriker om? Vem har blivit mördad? Konung Filip av Makedonien! Detta
22