Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Metamorfosen från människa till rytande vilddjur har fullbordats. Det finns absolut
ingenting mänskligt kvar hos honom. Han är en vrålande vettvilling som snart
återigen jagar kvinnorna liksom tigrar jagar villebråd. Han måste avlivas, vilket inte är
lätt, då hans fysik så har härdats att gevärskulor inte längre biter på honom eller
åtminstone inte vållar honom mera skada än att vilka sår och skador som helst snart
läker sig på honom. I veckor är han kolonins onda ande och terrordiktator vars
huseringar och kvinnorov ingen kan sova om nätterna av rädsla för, innan Young och
Smith slutligen gemensamt genom list lyckas expediera honom med att bakifrån klyva
skallen på honom så att blodet gör det hus väggar, tak och golv röda som han lurats in
i för den handgripliga avrättningen genom extra väl slipad yxa. Så slutar Matthew
Quintal, människan som blev till vilddjur genom att först bli till myterist och
upprorsman och sedan inte kunna leva i frihet utan att bli alkoholist, våldtäktsman
och mördare. Han hörde inte till de ytterst få utvalda människor som kan handskas
med friheten utan att bli fördärvade.
Nu sänker sig äntligen friden över ön. Young är svårt astmasjuk och lär Smith att
läsa innan han dör. En dag lämnar Young Alexander Smith ensam kvar som vit man
på ön med Bountys Bibel som enda engelska sällskap. Men friden har nu kommit till
ön för att stanna, och när ett fartyg för första gången efter Bounty kommer till ön
nästan tjugo år efter myteriet är den vad Christian ville ha den till: en blomstrande
koloni av lyckliga barn i ett paradis som ingen världslig ondska, makt eller politik kan
rå på. Och Alexander Smith kan då underhålla den amerikanske kaptenen från
skeppet Topaz, som då kommer i land, med den sanna historien om alla de lidanden,
mödor och tragedier som genomgicks för att uppnå detta Guds välsignade paradis
och dess tillstånd av äntligen oantastlig lycka.
Och den amerikanske kaptenen kan berätta om allt det som har hänt ute i världen
sedan myteriet: om den stora franska revolutionen, som bröt ut bara några månader
efter myteriet, och om alla de katastrofala krig som detta tragiska uppror mot kultur,
tradition och samhälle bar i släptåg; men vad är den franska revolutionen med alla
dess universella blodigheter och skändligheter, terrordiktaturer och världskrig, vad är
den ryska revolutionen med dess tiotals miljoner offer, och vad är den socialistiska
revolution, som förvandlade Tyskland till ett monsterland som lade en hel värld i
ruiner, mot det lilla men långt mer mänskliga och koncentrerade drama, som
utspelade sig på det vackra skeppet Bounty i slutet av april 1789, och som vi själva, en
handfull vanliga enkla engelsmän, fick vara med om? Vårt mänskliga uppror mot
kapten Blighs dumhet och småaktighet, orättvisa och kortsynthet var i sin problematik
större, djupare och väsentligare än någon av de världskriser i form av revolutioner var
som kom efter oss, som om vår personliga och privata uppgörelse med kapten Blighs
justitiemordsorienterade rättvisa var embryot till alla liknande och mera
världsomfattande revolutioner senare.
Och jag med min ande kan äntligen skiljas från ön och lämna dess gravar i fred
och dess framtid åt engelsktalande polynesier med bibliska namn. Men jag skiljs
endast från historien med det slutordet, att det inte var värt att offra så mycket och
lida så mycket bara för att åstadkomma ett jordiskt paradis. Paradiset var faktiskt ett
faktum redan när vi kom till Pitcairn, och se hur det gick för dem som fick leva i detta
paradis och hur paradiset påverkade dem! Om de inte söp ihjäl sig så mördade de
varandra!
Och se på kapten Cooks paradis Tahiti! När vi kom dit var det alltjämt ett oförstört
paradis, men bara tjugo år efter myteriet var Tahiti en sorgens ö med ett decimerat och
av europeiska sjukdomar infekterat folk, som såg på sina halveuropeiska avkomlingar
med djupaste sorg och melankoli och stukat levnadsmod. Det är andar, spöken,
vålnader och minnen av för länge sedan döda personer, som Minarii, Matthew
243