Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Bligh börjar bli rädd. Svetten börjar rinna i små bäckar ner för hans nästan tjocka
halvskalliga huvud. Han börjar prata strunt. Han måste tystas. Han inser att alla och
hela världen och Gud är emot honom. Läget är hopplöst. Allt är förlorat. Detta är det
mest olyckliga som kunde ha hänt. Men det har obevekligen hänt. Gud har ingripit
och satt punkt för Blighs tyranni, fastän det strider mot allt mänskligt förnuft. Bligh
stirrar omkring sig med ögonen vettskrämt vidgade av förfärad nervositet. Jag har
aldrig sett hans ansikte rycka förut.
Vi ställer honom vid mesanmasten medan allt fler väller upp från Bountys inre. Vi
myterister är femton stycken, men vi har alla vapnen. Plötsligt ropar Bligh:
"Sjömän! Ni störtar oss alla i olycka med ert onda uppsåt! Befria mig och låt mig
klä på mig, och jag ska glömma allt som har hänt denna morgon och betrakta det som
om ingenting hänt. Det är för ert eget bästa som jag ber er att lägga band på er och ge
er under mig. Vad ont har jag väl gjort er? Jag svär att allt som jag har gjort med er
under resan har varit för ert eget bästa. Jag har velat uppfostra er och göra er till män.
Det är det enda brott som jag har gjort mig skyldig till. Vill ni mörda mig för den
sakens skull? Säg mig något enda fel som ni tycker att jag har begått mot någon av er,
och jag skall bevisa för er och övertyga er om att vad jag gjorde var rätt. Det är inte för
disciplinens skull som jag har varit sträng mot er, utan det är för er egen skull. Om jag
inte hade hållit tyglarna hårt om er, så skulle ni alla idag klänga omkring med de
andra Otaheitiinfödingarna uppe i palmkronorna, och ni skulle varken längre veta av
att skriva eller tala engelska. Ni skulle alla ha blivit vilda halvapor, vilket även
somliga av er blev, som till exempel ni, mr Christian, som vågar störta fyrtiofem
människoliv i olycka. Tänk på alla dessa män, mr Christian, som har familjer hemma i
England och som har hustru och barn och egendomar som ni för alltid vill skilja dem
ifrån! Ni är en död man, mr Christian, om ni genomför detta myteri, och alla som
följer er är dödens med er. Ännu kan vi få allt på rätt köl igen, om ni blott befriar mig
och beter er som vanligt igen. Men det gör ni inte. Ni kan inte göra det, ty ni är galna,
tokiga och hysteriska allesammans. Ni kommer lika litet att komma på bättre tankar
som jag skulle skona er om ni kom på bättre tankar och återgav mig befälet. Ni är
hopplöst tokiga och galna allesammans."
"Ja, mr Bligh, och det är av er som vi har fått den galenskapen. Det är ni som har
piskat den i oss. Ni ser nu resultatet. Det finns inte en av alla dessa råa sällar som inte
skulle vilja mörda er här och nu. Men jag vill inte mörda er. Jag vill endast skipa
rättvisa."
"Vad ämnar ni göra?"
"Slå er i järn och föra er hem till England var lagen får döma er."
Döm om min förvåning och begynnande förfäran när alla då plötsligt ropar: "Nej!
Döda honom här och nu! Något annat förtjänar han inte! Mörda honom! Gissla honom
så som han har gisslat oss! Häng upp honom så vi får piska ihjäl honom! Flå honom så
som han har velat flå oss! Kölhala honom tills allt hans fläsk skalats bort av alla
musselskal under skrovet! Och släng honom åt hajarna sedan! Låt honom bara inte
slippa undan levande, den slavdrivaren och förbannade mördaren!"
"Ni är i mina skor nu, mr Christian. Värj er bäst ni kan. Detta hat och denna pöbel
har jag nu brottats med i två år. Nu är det er tur. Jag har försökt tukta dem och
misslyckats. Se, de är alla redan emot er heder, er rättfärdighet, ert ädelmod, er dygd,
er duglighet och er personlighet, så som de har varit mot mig under hela resan. Om de
mördar mig så kommer de sedan även strax att mörda er."
"Tig, mr Bligh!" Plötsligt inser jag att hela myteriet är ett misstag, ett
utomordentligt fatalt och alldeles ohyggligt misstag. Vi kommer inte att klara oss
härifrån utan blodsutgjutelse, just det som jag mest av allt avskyr och som jag mest av
allt har velat undvika. Hela besättningen är emot att jag vill göra vad som är rätt. De
vill allesammans göra vad som är fel. Jag har kastat en sten ut för sluttningen som har
satt i gång en lavin som jag inte kan stoppa. Vi kommer alla att bli dömda såsom
200