Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

och ber mig att aldrig mera vara så grym! Jag är Persiens herre och därför alltings
herre och även naturens, och den myra i universum som vågar motstå min vilja skall
sannerligen få se på fan och känna av att han lever, ty med min lilltå skall jag krossa
honom till mos! Akta sig, Hellas, du erbarmliga drullputt, ty här kommer jag, Persiens
och hela världens ende överman och storkonung! Dina öar skall bli sågspån, jag skall
sänka dem i havet, och över Hellesponten skall jag bygga en bro av sten så att ni aldrig
kan skiljas från Asien mera! Hör mig och darra av skräck, era imbecilla och impotenta
byfånar och puttefnaskar!
Minos:
Se detta ljuvliga, gudomliga, solomstrålade, av samtliga gudar evigt älskade land!
Njut av denna himmelska åsyn av detta blåa svallande skimrande turkosgröna
azurblåa skiftande friska och ljuvliga Medelhav, av alla världens hav det mellersta och
största! Känn vinden som fläktar oss i ansiktet, se delfinerna som vackert hoppar och
dyker i vågorna, se Poseidons tritoner och Thetis' nereider forsa fram över vågorna likt
skum, och skåda skyn, den evigt blåa, klara, oändligt ljusa gudomliga och molnfria
himmelen! Och vad tycker ni om mitt palats? Är det inte magnifikt? Det har mer än
två hundra salar, ett trettiotal trappor och dessutom ett helt avloppssystem. Det är
världens största palats och ett av den äldsta världens sju underverk. Mina arkitekter
har fröjdat sig åt att få bygga det, liksom Egyptens faraoner fröjdade sig åt att få bygga
sina pyramider.
Denna grekiska arkipelag är mitt land. Jag är en havskonung. Jag härskar över fler
öar än länder och över fler hav än stränder. Mitt rike är det Egeiska havet. Mina
gränser är Egyptens kust i söder, Asiens kust i öster och Italiens kust i väster. Allt där
emellan är mitt, mitt folks och mitt Kretas.
Se denna ö! Se dess gröna olivklädda sluttningar, dess vita kiselstensstränder, dess
gudomliga höjder och berg och dess oändligt rika städer prydda med prunkande
yppiga palats! Aldrig har ett rike gynnats mer av gudarna, aldrig har ett lands
konstnärer varit mera inspirerade, och aldrig har en konung varit stoltare över sitt
folk! Jag älskar er, mina hantverkare, ty de vaser, amforor, krus och bägare som ni
smyckar med bläckfiskar och sjögräs är rent ut sagt gudomliga. Fortsätt med ert
arbete, utveckla er konst och lär er att måla fresker, ty aldrig kommer jag att tröttna på
att se Kreta bli vackrare.
Hell dig, o ljuva eviga Medelhav! Heligt är du. Du är det som begränsar och
sammanhåller civilisationen. Bortom Herakles' stoder är den enda mänskliga känslan
hemlängtan. På dina himmelska ljusa klara vatten segla endast snäckskal och
pärlbåtar och inga barbarer. En spegel av gudarnas härlighets strålglans och ljus vare
du så länge mitt palats smyckar jorden!
Men hur vackert och skönt allting än är att betrakta så får vi ej glömma bort att
även ha lite roligt. Kom, mina vänner, mitt hov och min värld, låt oss gå ut på jakt
tillsammans! Skogarna är fulla av ilskna vildsvin som längtar efter att få simma i sitt
spad, hästarna stampar av otålighet över att få flyga med oss på sina ryggar ut i
vildmarken, hundarna tuggar fradga av blodtörst, och själva spritter vi av iver över att
få röra på oss och leka ute i naturen. Kom, mina vänner! Efteråt blir det kalas med
festhekatomber och tempeldans tills Helios blir röd och försvinner bortom havets
eviga horisont och tills ljuset går ned bakom världen.
14