Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

framtiden och dess män. Lärdom har han, och folket älskar han. Mera civiliserad än så
kan man inte bli. Som sagt var, det är synd att jag aldrig fick träffa honom.
Jag har rest vida omkring, sett många världar, tillgodogjort mig många utländska
traditioner och lärt oerhört mycket på mina resor, nästan så att jag skulle vilja påstå att
resandet är mera nyttigt än någon utbildning, eller en utbildning som överträffar alla
utbildningar; men vad är mänsklig kunskap? Vad har jag slutgiltigt vunnit på mina
irrfärder utom svart melankoli? Här och var har jag upplevat underbara saker, vilkas
minnen sedan har blivit mig en pinsam börda. Mänskor säger att jag har blivit mera
mänsklig av mina resor, men vad är mänsklighet? Förmågan att vara mänsklig är blott
en mänsklig fåfänga som alla andra, och ingenting annat har jag vunnit av all min
lärdom, kunskap och erfarenhet än svart melankoli.
Leon Battista Alberti:
Sörj icke över det syndiga helveteslika förfallna
Rom, käre Dante. Det är icke fallet och kommer ej nånsin
att falla. Se själv ut i världen och skåda dess härliga storhet!
Kejsarna lever ännu och är större än någonsin. De är
påvar numera, och deras domäner består av all känd värld
som finns. Det finns inte en dal, ej en bygd allra längst bort i fjärran
där påvens otroliga världsmakt ej gör sig förnimbar. O Dante,
och alla ni goda gudomliga blå italienare, sörj ej
över vad ni tror att fallet, förgånget och fåfängligt var, ty
det lever och är sannerligen odödligt och evigt! Se Rom, det
lever ännu och är härligare och mer praktfullt än nånsin!
Ej endast finns påven i spetsen för världens osårbara enhet;
det finns ju dessutom norr om de spetsiga Alperna ädla
och kloka förståndiga romerska kejsare av den helt unga
och gryende tyska nationen. Allt vad som är skapat är evigt,
det kan ej förgås; blott förkovra sig kan det. Därför finns i världen
ej längre blott ett enda levande Rom högt i spetsen för världen
men tvenne: ett världsligt och mäktigt och starkt långt i norr med sitt säte
i Wien, och vårt eget gudomliga eviga ännu mer höga
och mäktiga påvliga välde. Så sörj icke över historiens
förfall, ty den kan ej förfalla förutan att fallet blott föder
fram världen på nytt i än skönare mera fulländad ljus skepnad.
Vårt Rom kommer alltid att finnas i världen och ej endast vårt, men
ständigt blott flere och mäktigare bliver de lugnt med tiden.
Höjden av fåfänglighet är att sörja, ty Gud giver alltid
spilld mjölk tillbaka i dubbla portioner med ränta dessutom.
Lorenzo de'Medici:
Se detta Florens! Det är staden som Dante, Giotto och min farfar har skapat och
gjort till världens förnämsta. Vår enda konkurrent i världen när det gäller skönhet,
smak och konstfärdighet är Venedig. Hon må regera haven; vi regerar länderna. Och
vad är väl den republiken av usla slavonier och medellösa flyktingar utan ett vettigt
språk mot oss, som genom Dante har givit världen dess vackraste språk, som genom
Giotto har lagt grunden för världens yppersta smak och konstfärdighet, och som
genom min farfar har givit världen dess ekonomi? Och vad är dess kloakdiken mot
våra palatskantade guldsmedsarkader? Nej, Venedig är en uppkomling. Vi är Italiens
71