Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

ni gjort för att ni älskade världen mer än Gud och för att ni hellre följde världen än
Gud.
Ni har anfallit miljonstäder med atombomber och därvid gjort er till de största
mördare som världen någonsin har skådat. Hur väntar ni er, amerikaner, tyskar och
ryssar, att något folk någonsin igen skall kunna uppskatta er som människor?
Ni har berövat hantverkare deras yrken, verktyg, arbeten och arbetslust. En
världs- och kulturutveckling som tog sin början med Beda Venerabilis för 1250 år
sedan har ni skoningslöst avbrutit och omintetgjort. Ni har metodiskt med berått mod
och med vansinnig skadeglädje förstört alla Europas vackraste städer. Gråt om ni kan,
liksom de gråter som har förlorat sina föräldrar, sina barn, sina bröder och systrar,
sina hem och sina livsverk, men jag ser er inte gråta. Ni kan inte gråta, ty ni är inte
människor utan omänniskor som kallar er övermänniskor. Endast människor gråter.
Ni har ställt upp vid en vägg och nermejat hantverkare som kunde bygga palats,
lustslott, sagovärldar och drömmar av bilder, reliefer, skulpturer och arkitektur. Ni
har i koncentrationsläger pinat ihjäl balettdansörer, pianister, kompositörer och
dirigenter. Ni har gjort slut på allt som var mänskligt och ersatt levande hästar och
naturliga grönskande vägar med dundrande maskiner och svarta öknar av asfalt- och
cementautostrador. Vackra smäckra segelfartyg och fregatter med all den ära och
härlighet av kunnande och skicklighet som de medförde har ni förintat och dragit ett
streck över för att i stället införa smutsiga stinkande naturvidriga rykande hav-,
strand- och kustfördärvande propellervidunder. Men jag anklagar er inte för vansinne
hur mycket ni än må anklaga mig där för.
Gud hade åt er skapat ett paradis genom hantverkares övernaturliga skicklighet,
genom fregatters och karavellers romantiska handels- och sjöfartsliv och genom
hästars livlighet, friskhet, spänst, energi och duglighet till vad som helst. Gud gav er
ett paradis av skönhet och välfägnad, och ni har bombat det, uppbränt det, skövlat det
och utplånat det för alltid.
All den kraft som ni har yvts över och skrutit med har såsom allt mänskligt
högmod endast använts till förstörelse, utplåning, utrotning, revolt och detronisering
av allt gott. Likväl fortsätter ni med att ägna er åt att uppsamla, uppbygga, uppegga
och dyrka falsk fåfäng fördärvlig mänskokraft. En jätte hur stor och stark han än är
förmår ingenting mot en ren yngling hur svag denne än må vara.
Ni har avrättat, avsatt och hjärntvättat nästan all världens konungar, kejsare och
furstar och därmed försökt detronisera Kristus. Men för varje konungs död som ni bär
på ert samvete skall tvenne nya konungar uppstå på era livs bekostnad. En konung är
en helig man, ty han är Herrens Smorde och Kristi efterbild. Den som gör sig skyldig
till en konungs död bär lika stor skuld som de som bidrog till att Kristus miste livet.
Förbannade är alla folk på jorden och även judarna, ty de följer icke Guds lag utan
massans laglöshet. Välsignade är däremot alla individer på jorden, och särskilt om de
är judar, ty de vet att följa Guds röst i sina hjärtan och icke den förbannade massans
frestande maningar.
Men trösta er, germaner, ty ni lever ännu, och efter judarna och hellenerna är ni
Guds mest älskade folk och världens tredje kulturfolk. (Varför säger jag då tredje?
Åstadkom inte romarna och italienarna mera än germanerna? Jo, men de romare och
italienare som skapade Romarriket och renässansen från Scipio till Columbus och från
Plautus till Tasso var ju alla innerst inne hellener.) Och den värld som ni ägde och
älskade och styrde enligt Kristi bud före 1914 är ej helt och hållet död. Den lever
oförändrad kvar i diverse isolerade skrymslen och vrår av världen och väntar bara på
att få kläckas fram igen. Och en större ära väntar er än vad ni har sett förut om ni blott
följer judarnas och hellenernas exempel och tar väl hand om polackerna. Ty
polackerna med sitt land och sina städer har lidit mera än något annat folk i Europa,
om man ser det mot bakgrunden av att de minst av alla förtjänade den utplåning som
de blev utsatta för och att de minst av alla själva förvållade den.
172