Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

en himmelsskriande och onödig rättvisa, som går under namnet världslig lag och rätt,
utan grav, utan att någon utom hans olyckliga medfångar bryr sig om att han inte mer
är till. Ingen var lyckligare än han på Tahiti, ingen var mera oskyldig till myteriet än
han, ingen behandlades mera orättvist, och ingen förtjänade mindre att dö så tidigt
och så snöpligt. Även Hillbrandt omkom i skeppsbrottet. Han var den enda som man
inte hann befria ur "Pandoras ask". Han lämnades att drunkna fastkedjad i det
sjunkande skeppet. Även Sumner och den fromme Richard Skinner, som inte ville
något annat än ta emot straffet för sitt brott, försvinner i havets grav. De övriga
trettiotre förlorade männen tillhörde alla Pandora.
Pandoras övriga besättning jämte de tio överlevande "myteristerna", det vill säga
Peter Heywood, James Morrison, den trots alla olyckor, lidanden och tortyromgångar
alltid lika glade och gode pojken Tom Ellison, Burkitt, Millward, den fromme smeden
Joseph Coleman, samt Norman, MacIntosh, Byrne och Muspratt, måste nu från det
Stora Barriärrevet i tre öppna båtar ta sig till Timor. Morrison säger, att det skulle gå
bättre om hans skonare "Resolution" fanns till hands, vilket den ju inte gör, ty kapten
Edwards lade ju beslag på den blott för att slarva bort den.
Ingen är på sämre humör efter skeppsbrottet än kapten Edwards. Man kunde tro
att det var för att hela tio stycken av fångarna hade klarat sig medan han bara lyckats
få fyra stycken dränkta. Fångarna var de sista som kom levande från Pandora, och att
de var de sista var enbart kapten Edwards förtjänst, som inte blev av med dem för det.
Resan till Timor blir lång och mödosam, men efter sjutton dagars färd genom en
arkipelag full av människoätande infödingar på varje ö och med ytterligare sju mans
förlust nås målet – Kupang på Timor, som även kapten Bligh en gång har haft som
slutmål. Och där återfinns Morrisons underbara skonare "Resolution", som efter att ha
kommit bort från Pandora i närheten av Tofoa har gjort en tapper fyra månaders färd
till Timor. Den har alltså tillryggalagt exakt samma sträcka som Bligh gjorde i slupen.
På Timor säljer kapten Edwards den förträffliga och idealiska skonaren, som Morrison
till största delen har byggt ensam och lagt ner två års arbete på. Edwards ger inte
Morrison en penny som ersättning för den smidiga och kärleksfullt välbyggda
skonaren.
Från Kupang på Timor fraktas de tio seglivade ohyggligt illa hanterade fångarna
via Kapstaden hem till England och London. Femtiotvå män av Pandoras besättning
har dukat under på vägen, men av de fjorton "myteristerna" är det bara fyra som har
omkommit, och ingen av dem har omkommit efter Pandoras haveri vid Barriärrevet.
I England ställs alla tio inför krigsrätt. Den äger rum i Portsmouth var den
oskyldige Coleman, som aldrig hade en käresta på Tahiti, har sin familj. Han tillåts
inte att få träffa eller tala med sin familj hur trogen han än har varit mot sin hustru och
mot lagen, mot kapten Bligh och mot England.
Kapten Bligh är inte kvar i England för att övervara krigsrätten. Han har på nytt
skickats ut till Tahiti för att hämta brödfruktplantor åt slavarna i Västindien. Den här
gången tänker han lyckas med sitt företag vare sig de västindiska negerslavarna kan
äta brödfrukt eller ej.
Krigsrätten dömer Thomas Burkitt, John Millward och de oskyldiga William
Muspratt, Tom Ellison, Peter Heywood och James Morrison till döden genom
hängning. Under sin tid i London har löjtnant Bligh inte gjort något för att klargöra
vilka som stod bakom myteriet och vilka som var oskyldiga till det, medan han desto
hårdare har gjort allt för att sätta fast hela Bountys besättning. Smeden Joseph
Coleman, den nästan blinde Michael Byrne och timmermännen Norman och
MacIntosh benådas, då deras oskuld är alltför uppenbar. De anstränger sig till sitt
yttersta för att få domen mot Muspratt, Ellison, Heywood och Morrison, som alla fyra
är oskyldiga som lamm, överklagad eller åtminstone mildrad, men krigsrätten saknar
bevis för deras oskuld. Den kan inte bevisa deras skuld men vägrar låta dem slippa
döden om inte deras oskuld bevisas. Det hårdaste vittnet mot dem är ett av Bountys
229