Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

var nödvändigt, svarade han med att försöka ta livet av mig. Dessutom vände han
med sin hämndlystna tunga hela Frankrike emot mig.
Jag blev tvungen att avrätta honom och hans närmaste medbrottsling, och i döden
visade de sig vara ädlare än någon samtida fransman. De gick till sin avrättning med
armarna om varandra som bröder sjungande varandras lov fastän de båda hade
förrått varandra. De dog försonade med varandra, med Frankrike och med alla utom
med mig, ty det var jag som tog livet av denna blomstrande sköna ungdom, detta
friska knoppande energiska och ungdomligt passionerade Frankrike, som jag i
egenskap av präst aldrig fick ha någon tillgång till. Jag dömde dem som förrädare mot
staten, vilket de var, men det unga friska levande varmblodiga Frankrike frikände
dem och dömde därigenom mig, det kyska, stränga och heliga Frankrike i stället. Men
det är den franska kyska och heliga strängheten som är Frankrikes makt, och de som
dömer mig dömer Frankrikes framtid.
Detta är mitt olösliga problem nu när jag skall dö. Dömde jag rätt när jag dömde
de oförnuftiga sköna ungdomarna till döden för Frankrikes skull, och dömde jag
därigenom Frankrike till att i framtiden fördöma mig och det Frankrike jag har
skapat? Skall pöbelns på missförstånd grundade hat för mig, kraftigt underblåst
genom den rättvisa dödsdomen över Frankrikes sköna men oregerliga ungdom, med
tiden föra med sig Frankrikes undergång?
Rembrandt:
Varför kallas heliga munkar och nunnor för parasiter? Varför hatas och mördas
vackra ståtliga praktfulla och härliga ädlingar som Henrik av Navarra och hertigen av
Buckingham? Varför förföljs och dödas vackra oskyldiga fåglar som dronten i tusental
så att den knappast längre finns? Varför är människan så stor, otäck och
skräckinjagande? Varför hatar, förföljer, dödar och bekämpar kristna mänskor
varandra? Varför är människor hänsynslösa, intoleranta, våldsamma, egenkära och
egoistiska? Varför måste en människa slåss, kämpa, blöda och slita ont för att uppnå
enkla och goda ting, och varför måste hon därefter slåss, kämpa, blöda och slita ont för
att få behålla dem?
Och varför hatar Gud oss hantverkare? Vad ont har vi gjort honom?
O Saskia, vi är lyckliga nu. Jag är världsberömd, alla köper och uppskattar mina
tavlor, Holland håller på att bli en stormakt, allting är vackert och ljuvligt, och vi lever
gott i vårt slott. Världen är ett paradis, Saskia, och vi är dess medelpunkt. Spetsbergen,
Sundaöarna, Amerika, Afrika, Indien, överallt seglar vi holländare och lägger världen
under oss för att vinna pengar till att köpa värdelös konst för. Är det inte underbart?
Drick nu, Saskia, drick och var glad, så skall jag måla dig som en drottning sedan.
Tillsammans går vi genom livet leende, lyckliga, goda och mänskliga. Amsterdam och
världen är vårt, Saskia. Måtte vi bara få barn snart.
Allt vad jag har målat och gjort hittills är småplotter jämfört med vad jag nu ska
åstadkomma. Detta är den största beställning som jag någonsin fått, och den måste
överträffa hela världens förväntan. Kapten Banning Coqs kompani skall ej blott bli en
tavla för mänskor utan en tavla för alla tider. Härmed spränger jag alla ramar,
överskrider jag alla konstens gränser och regler och tar steget från mänsklighet till
övermänsklighet. O färger, ni skall få glöda och brinna som eld på mina tavlor; o ljus,
du skall hädanefter ej vara allenarådande, utan i mörkret skall du lysa klarare än
någonsin, och ni, o mänskor, skall jag placera i en sådan ordnad oordning att ni
kommer att häpna. Det är Hollands soldaters styrka, friska mod och ära som jag nu
skall måla och ej enbart ett vanligt grupporträtt.
97