Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se
Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se
Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mina vänner benämner mig dygdens triumf och kallar mig den idealiske kejsaren.<br />
Huruvida de har rätt eller ej står ej i min makt att bedöma. De som kriti<strong>se</strong>rar mig och<br />
går emot mig anklagar mig för grymhet och för att jag går emot <strong>se</strong>naten. Huruvida<br />
denna kritik är berättigad eller ej står i min makt att bedöma: den är fullt berättigad.<br />
Jag är grym i mina förföljel<strong>se</strong>r mot de kristna. Deras blod flyter på arenorna, och<br />
jag påstås <strong>se</strong> därpå med välbehag. Varför är jag då sådan? Därför att mitt samvete inte<br />
tillåter mig att vara annorlunda.<br />
Jag låter de kristna förföljas därför att de ej dyrkar våra gudar och därför att de<br />
fullständigt ignorerar våra klassiska och historiska traditioner. Få av dem vet vem<br />
Homeros är, de skrattar åt Platon och kallar Vespasianus och Hadrianus för tyranner.<br />
De an<strong>se</strong>r att intet av allt det som utgör vår civilisation är något värt gentemot den<br />
legendariske primitive orättvist korsfäste hjälte som de tror att var en gud. Han må ha<br />
varit en gud. Gudar har vi gott om. En till är välkommen. Men kan vi romare utan<br />
vidare godtaga att denne nye gudauppkomling inte bara vill sätta sig över alla gudar<br />
och ifrågasätta den grund varpå det romerska imperiet är byggt utan dessutom vill<br />
sätta sitt folk i sin <strong>se</strong>kt över oss romare och över alla folken i världen? Är det inte<br />
naturligt för oss att göra motstånd mot ett litet ettrigt folk som vill välta omkull allt<br />
som vi tror på? Om jag inte förföljde de kristna så skulle jag otvivelaktigt kriti<strong>se</strong>ras<br />
ännu hårdare för att jag inte förföljde de kristna. Jag förföljer dem dock inte för att jag<br />
önskar följa folkets röst utan för att jag önskar följa gudarnas bud och de logiska<br />
riktlinjerna för vårt romarrikes fortsatta välfärd och välstånd.<br />
Därmed vill jag på intet sätt försvara förföljel<strong>se</strong>n av de kristna, som har<br />
uppkommit helt apropå utan min hjälp eller tillskyndan av rent naturliga och<br />
ekonomiska skäl: på grund av våra många krig blev det för dyrt att ha avlönade<br />
gladiatorer på arenorna, varför staten ansåg det nödvändigt att tillfredsställa folkets<br />
blodtörst genom att förklara alla statens fiender som tillåtna villebråd på arenorna.<br />
Statens fiender är alla som vägrar erkänna statens religion, gudar och kejsare. Av ren<br />
halsstarrighet vägrar någon kristen erkänna någondera. Dessa kristna, som vägrar<br />
delta i försvarandet av Rom vid grän<strong>se</strong>rna, får alltså i stället försvara sina liv på<br />
arenorna.<br />
Jag nämnde att det även är ett fel hos mig att gå emot <strong>se</strong>naten. Jag har ordnat så att<br />
min son blir Caesar efter min död i trots mot alla <strong>se</strong>natens tronföljdsbestämmel<strong>se</strong>r.<br />
Varken Trajanus, Hadrianus, Antoninus Pius eller jag hade någon kej<strong>se</strong>rlig fader.<br />
Kejsarämbetet är ej ärftligt. Ändå har jag ordnat så att min son övertar purpurn vid<br />
min död. Varför har jag gjort detta? För att jag betraktar min son som duglig nog. Han<br />
är stark, tapper, käck, ivrig, nitisk och pigg. Han blir en bättre soldat än jag med tiden<br />
och kanske även en bättre ledare. En bättre härförare och ledare än jag kommer att<br />
behövas om tiderna fortsätter att försämras.<br />
Jag har tillbringat femton år ute i fält mot kvader, markomanner och parter.<br />
Barbarerna hotar runt alla rikets grän<strong>se</strong>r, och det är ej lätt att hålla stånd överallt<br />
samtidigt. Även inre faror hotar. Uppror har förekommit, och vår kultur, tu<strong>se</strong>nfalt ack<br />
och ve, förfaller och blir allt mer uppblandad med barbariska element. Rom hänger sig<br />
åt allt lägre stående nöjen som beklagansvärt nog även min son på <strong>se</strong>nare tid har<br />
dragits in i. Han älskar Rom allt mer medan jag bara å<strong>se</strong>r hur det blir alltmer urartat<br />
och ruttet. En romare som ej gärna deltager i gladiatorspel på arenan skrattas ut, buas<br />
ut eller föraktas och undvikes i det sociala livet i fortsättningen. De har blivit så<br />
barbariska i Rom att de betraktar alla civili<strong>se</strong>rade mänskor som barbarer medan<br />
endast barbari och vulgaritet är socialt vedertaget.<br />
<strong>Den</strong>na sorgliga utveckling gynnades i hög grad av pesten som ryckte bort <strong>stora</strong><br />
delar av befolkningen i hela imperiet från land till land och från kust till kust. Kanske<br />
är det dens fel att alla mänskor som ej slåss vid grän<strong>se</strong>rna är livströtta, viljelösa och<br />
apatiska.<br />
40