Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Nästan över en natt har Ryssland förvandlats till någonting mellan ett kaos och en
kakistokrati, medan kriget i Europa härjar våldsammare än någonsin och troligen
ännu kommer att bli mycket värre. Jag tycker synd om de stackars tyskarna,
fransmännen och engelsmännen, som inte har en aning om vad som väntar dem. De
tror att de kämpar för att äntligen få ett slut på kriget, men i själva verket förbereder
de intet ont anande en ännu mer förfärlig framtid. Krig är blott en vårsådd; vad som
sedan växer upp när kriget är över och som människorna måste skörda är tusen
gånger värre. Såren efter ett krig kan aldrig helas förrän den siste som utsläckte ett
människoliv i kriget själv har dött.
Det var jag som kastade Ryssland in i kriget. Det var jag som genom mitt
misslyckande som tsar åstadkom Rysslands fall och förnedring. Jag ensam bär skulden
till detta kaos, mitt lands förnedring, min familjs förnedring, min dynastis vanära och
min egen förödmjukelse, som, om jag hade straffats för min inkompetens, hade varit
mycket djupare. Men jag tror att jag förr eller senare får betala vad jag är skyldig för
mitt landsförräderi. Ja, jag är en landsförrädare, den som en gång var tsaren av
Ryssland är nu en landsförrädare, ty han sålde Ryssland, Rysslands framtid och sin
egen familj och släkt till barbarer, bolsjeviker och bastarder. Han sålde världens hopp
åt mörkrets makter och fick där för ingenting. Däremot kommer han att få betala för
det med sitt liv.
Jag, min hustru, mina döttrar och min sjuke son kommer att föras till Sibirien.
Sibirien är den plats till vilken banditer, mördare, brottslingar och samhällsfiender
förs för att dö. Jag känner mig som Ludvig XVI inför giljotinen.
Sibirien är tydligen världens kallaste plats. Ändå trivs jag här, ty jag får vara
tillsammans med min familj, och min son är bättre. Tänk, ännu idag vet inte Ryssland
att den tronarvinge som de har fruktat, älskat, hatat, dyrkat och avgudat alltsedan han
föddes är obotligt blödarsjuk. Kommer de någonsin att få veta det?
Ja, vi är lyckliga här i Sibirien, och det är synd att ingen vet hur lyckliga vi är.
Varje dag åker Alexej kälke i backen utanför baracken. Han är frisk för en gångs skull
och blöder ej i onödan. Mina döttrar dansade med kosackerna vid lägerelden igår och
var säkert de gladaste töserna i hela Sibirien. Jag tror att jag fortfarande tror på Gud –
åtminstone ibland.
Allt är förlorat. Kerenskij störtade mig, vilket jag tyvärr lät honom göra, och nu
låter sig Kerenskij störtas av Uljanov Lenin. Katastrof följer på katastrof. Aldrig har ett
land så förödmjukats av historien som Ryssland detta år.
En hänsynslös demagog vid namn Uljanov Lenin har störtat den demokratiske
och liberale Kerenskij, emedan denne trodde på demokratiska spelregler i politiken
och praktiserade dem med beslutsamt mod och beundransvärd idealism och
konsekvens, medan Uljanov Lenin i stället praktiserade odemokratiska metoder och
slog under bältet på den renhårige. Kerenskij var åtminstone hederlig och sympatisk.
Vad kommer nu att ske med min familj, som alla tycks ha glömt att i alla fall är
Rysslands förnämsta?
Tyvärr måste vi nu lämna Tobolsk. Det är synd, ty jag blev riktigt van vid
vedhuggningen. Hur kallt, rått och fruset det än är så kan jag inte låta bli att älska
Sibirien.
Min son är sjuk och blöder invärtes igen. Kommer han någonsin åter att kunna gå?
122