Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Det judiska koncentrationslägret i Tyskland kommer att bli världens berömdaste
ort för sekler framåt. Det kommer att bli lika berömt för evärdliga tider som
korsfästelsen. "Arbete ger frihet" kommer att för alla tider vara lika sant som att "man
måste bära sitt kors".
Nu jublar Churchill och engelsmännen, Truman och amerikanarna och hela den
civiliserade världen över Hiroshimasmällen! Vad lycklig världen är nu! Vilken effekt
på mänskligheten de makthavande har åstadkommit! Deras handlingssätt är fullt
ursäktligt. De ville ju bara få ett slut på kriget. De ville ju bara påskynda krigets slut,
som hotade att komma när som helst! De ville ju bara smälla sitt dräpande trumfäss i
potten innan spelet tog slut! De ville bara undvika ytterligare mansspillan med att
bränna ihjäl hundra tusen japaner! Vilket snillrikt sätt att föra krig på! Man behöver
bara trycka på en knapp! Lika enkelt som att sätta i gång duscharna i
koncentrationslägrens avlusningskamrar! Vilken effektivitet!
Är du nöjd nu, du sköna nya värld? Tyskland har korsfästs och begravts och är
oskadliggjort såsom uppståndet från de döda i och med det att det är delat och kluvet.
Min hemstad och landets huvudstad Berlin är en rykande askhög som även den i ett
särskilt kapitel för sig skall delas och klyvas. Och världen har uppfunnit sitt bästa
förstörelsevapen genom tiderna: det är så effektivt så att det kan fördärva hela världen
i ett nafs. Och ingenting kommer mänskligheten att mera ägna sig åt och satsa på i
framtiden än på att använda sig av denna underbara effektiva kärnkraft. Det är ju så
spännande att leka med sådant som är så farligt att det faktiskt är hopplöst
fascinerande i sin totala destruktivitet och dödlighet.
Därmed sätter jag punkt. Min musik skall i framtiden endast ägnas åt Gud och åt
mig själv, ty jag vill inte på nytt göra världen galen med att lägga Guds musik fram för
dess fötter.
Jag dog med Tyskland och judarna i dess koncentrationsläger. Att tyskarna led
lika ont som judarna kan jag i egenskap av både jude och tysk för evigt vittna inför
Gud om.
Franklin D. Roosevelt:
Att måsta dö nu, när detta förfärliga krig äntligen börjar lida mot sitt slut! Men på
ett sätt är jag lycklig genom att jag aldrig behöver uppleva atombombens
förverkligande. Andra än jag kommer att få ansvaret och skulden för dess användning
och icke jag, och jag beklagar dem, och i synnerhet min vän Churchill och min
vicepresident Truman.
Hela dess tillkomsthistoria är en bedrövlig tragedi. Det var Einstein som
insisterade på att vi skulle snickra ihop den, därför att den arme gamle tysken var
livrädd för att tyskarna skulle hitta på att göra samma sak. Nåväl, den risken fanns ju
faktiskt, så vi totade ihop den. Det tog tio år och astronomiska kostnader för staten.
Till slut, när den var så gott som färdig, visade det sig att tyskarna inte alls hade varit
inne på samma spår. De hade inte haft en tanke på atombomber utan bara på vanliga
barnsliga sprängladdningsraketer, flygande tunnor med exploderande skrot. Alltså
hade motiveringen bakom atombomben varit förfelad från början.
Men då vaknade militärerna upp. "Nu när vi har bomben måste vi använda den!
Skicka den mot japsen, och avsluta kriget! Då kan vi se om den verkligen fungerar
samtidigt!" Och eftersom vi låg i krig fick generalerna sin vilja igenom. Japan var
redan besegrat, det skulle bli fred när som helst, inte heller där var det alls nödvändigt
att använda någon superbomb, men bomben bara låg där, och militärerna hade fått
blodad tand, som pyromaner inför möjligheten att få tända på världens största
korthus.
141