Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

genom tillgripandet av våld i den vulgäraste pöbelns stormning av Bastiljen. Då tog
slöddret plötsligt makten, och plötsligt låg konungen själv, Europas härligaste
monark, representanten för världens ädlaste konungahus, till hela världens förfäran
på stupstocken och det utan anledning – han var världens snällaste, menlösaste och
mest oförargliga människa. Det var bara det att pöbeln ville ha det så. De ville inte ens
höra på hans avskedstal. Ett folk bragte sin egen konung, en godhjärtad oskuld utan
en ond tanke i sitt huvud, in på arenan och röstade för att han skulle få dö som en
brottsling, vilket han även gjorde. Och ingen sörjde honom.
Men folket vägrade att erkänna sitt fel. Folket blev som vansinnigt. Snart
mördades vem som helst av vilken påhittad anledning som helst. Präster och prelater,
borgare och emigranter, adelsmän och konungasläktingar och allt annat exklusivt folk
gick åt genom massavrättningarna som bredde ut sig över hela Frankrike. De skulle
med våld till varje pris visa att den franska pöbeln hade rätt. Konungens barn
mördades eller försvann, drottning Marie Antoinette, ung men gråhårig av sorger,
drogs inför rätta och avrättades som sin make under hest hån och rå skadeglädje, och
till och med unga begåvade skalder som André Chenier fick sätta livet till i regel utan
anledning. Allt detta gav endast luft under vingarna på djävulen själv, som så
småningom uppträdde i en ung korsikansk uppkomlings gestalt.
Frankrike var rött och dränkt i blod när Napoleon kom och dränkte det ej längre
så ljuva landet än mera. Han släpade fransmän ut över hela världen från deras hem
och familjer till Österrike, till Preussen, till Italien, till havs, till Asien, och slutligen
även till Ryssland, där Frankrikes blod slutligen frös och dess hjärta upphörde med att
slå. Ej nöjd med sitt verk försökte Napoleon gå samma bloddrypande bana en andra
gång, men äntligen sade den civiliserade världen stopp. Om den ändå hade kunnat
säga stopp ett kvarts sekel tidigare!
Napoleon gjorde ej endast slut på Frankrikes ungdom, ridderlighet, skönhet,
tradition och kropp. Han införde dessutom denna skamligheters skamlighet Code
Napoléon, som är ett fullständigt genomförande av Rousseaus absurda jämlikhetsidé.
Tusen års stolta traditioner av ridderlig adel och ära, ett tusenårigt intakt och stabilt
samhälle i Europas centrum som ledstjärna i god smak, snille, intelligens och
civiliserade strävanden sopades fullständigt bort för alltid av uppkomlingen och hans
anhang. Det är den mest förfärliga historiska tragedi som någonsin har drabbat ett
hederligt land.
Min bror Ludvig XVIII återupprättades efter Napoleons fall och började genast
försiktigt försöka förbinda Frankrikes sår men fick ej fortsätta därmed i fred. Man satte
genast stopp och förbud för hans salvor, bandage och förträffliga läkekonst, som
åtminstone hade kunnat hejda Frankrikes blodflöde om de hade tillåtits få verka. Men
humanitet, tolerans och förståelse har fullständigt glömts bort av den plötsligt helt
okristnade tiden. När jag blev konung försökte jag kurera Frankrike med större energi,
kärleksnit och satsning och försökte drastiskt råda bot på dess nya elakhet med hårda
bandage men straffades och störtades där för.
Se på Frankrikes konung idag! Har ni någonsin sett en mera vanhederlig äcklig
och flirtande narr som ännu till njuter av sin självförnedring? Konungen utan krona,
klädd som en lakej, spatserande på gatan som en av folket för att göra sig till och
slicka sina undersåtars skosulor, den stackars mopsen i massans koppel, den hyllade
medbrottslingen till Robespierre kommer, om han inte redan är det, att bli Frankrikes
mest avskydde och föraktade konung genom tiderna. Jag hånar honom ej och anklagar
honom ej. Jag endast beklagar hans, Frankrikes och den ärorika franska monarkins
fall.
109