Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Livet på vår ö börjar fridfullt, och allt går bra. Alla arbetar duktigt, och vi hjälper
alla varandra. Snart blomstrar vår lilla by, och var och en blir lycklig i sitt eget lilla hus
med sin egen lilla fru. Vår lilla koloni har än så länge alla förutsättningar att kunna bli
den perfekta och idealiska kolonin. Edward Young är min bästa vän, och honom
ensam anförtror jag mina innersta tankar. Jag är honom evigt tacksam för att han
hellre ville följa med mig än stanna på Tahiti, ty ensam med dessa myterister hade min
tillvaro här blivit ganska svår att uthärda.
Smeden Williams arbetar bra och är en duktig karl. Inget arbete på ön är så
oundgängligt som hans. Vi är alla tacksamma för hans tjänster och
hantverksskicklighet, och han har en präktig hustru som inte är vacker men som är
den bästa av alla tänkbara husmödrar. Ingen är så trogen och hängiven sin vite make
som hon är. Men Williams börjar snegla åt sidan förbi henne, och hans blick fäster sig
på infödingen Tararus hustru Hutia. Och Tararu är en stark och modig karl som inte
är att leka med. Men Williams drar sig inte för att inleda ett farligt förhållande med
Hutia, som är en vacker och amper liten kvinna. Och hon ger mera för en vit man än
för en inföding, och särskilt sedan Tararu har börjat blicka åt John Mills hustru
Prudences håll.
Hutia och Williams börjar umgås allt mera intimt. De möts varje gång som Jack
Williams präktiga hustru Fasto går ut och arbetar. Fasto brukar ofta bege sig till öns
norra kust, där miljoner sjöfåglar häckar längs ett bråddjupt och tvärbrant stup, som
sträcker sig längs en god bit av kusten. Där hämtar hon ägg åt sin make med fara för
sitt liv.
Tararu börjar misstänka att hans hustru är otrogen. Det blir en dag ett ordentligt
gräl mellan dem. Uppretad och på mycket dåligt humör går Hutia för att bada. Vid
källan möter hon Prudence, den vackraste flickan på ön, som Tararu åtrår. Hutia
behandlar henne ytterst illa i sitt dåliga humör och dränker nästan den rödhåriga
skönheten. Prudence retirerar från badet och hämnas på Hutia med att berätta för den
okunniga Fasto allt om hennes make Williams otrohet. Fasto tror henne inte.
Men när Fasto nästa gång går för att samla ägg vid öns brantaste stup går hon inte
långt från huset. Hon gömmer sig i skogen så att hon kan se allt vad som händer vid
Williams hus. Hon ser Hutia komma. Hon ser Hutia och sin make älska tillsammans.
Då smyger hon sig bort till stupet.
Den arma kvinnan klandrar inte sin make och inte heller Hutia. Hon klandrar
endast sig själv. Hon förstår att hon inte har fullgjort sina husmoderliga plikter så som
hon skulle ha bort. Hur skulle annars hennes make ha kunnat handla så mot henne?
Hon firar sig ned för stupet med sin äggkorg på armen medelst ett rep. Hon tittar
neråt mot de dånande bränningarna långt där nere i djupet. Hon betraktar dem en
lång stund och låter svindeln bemäktiga sig henne. Hon glömmer att samla ägg.
Hennes sorg och förtvivlan förlamar hennes förnuft. Hon släpper taget om repet och
störtar ner med korg och allt. Hon massakreras mot bränningsklipporna.
När Fasto har varit borta i ett helt dygn börjar Williams bli orolig. Var dröjer hans
goda flitiga hustru, som han har varit så gemen mot? Han går till mig och till vissa
andra, och alla börjar söka efter henne. Till slut far vi ut med båt och söker henne längs
stränderna. Vi finner henne vid foten av öns brantaste stup med sin äggkorg krossad
bredvid sig. Men korgen innehåller inga ägg. Williams blir utom sig.
Hon får en hederlig begravning, och Williams tillstår öppet att Fasto, fastän hon
inte var någon skönhet, dock var den bästa kvinnan på ön. Och Williams försöker att
inte mera träffa eller tänka på Hutia. Han bygger sig ett nytt hus i skogen långt bortom
alla de andras bostäder.
Snart träffar han dock Hutia igen. Inget förnuft biter på hans passion. Han föröker
få oss vita på sin sida mot Tararu. Han försöker få oss till att legalisera hans brottsliga
kärlek, men vi går inte med på det. I ren desperation ger sig då Williams iväg från ön i
en av våra båtar. Vi måste fara ut efter honom och hämta honom. Han hotar med att
232