Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Aldrig har någon politisk problematik varit så vanvettig som
Kongoproblematiken: Kongo blir självständigt. Katanga bryter sig ut ur Kongo och
förklarar sig självständigt. Resultat: inbördeskrig, blodbad och kaos i Kongo.
Sovjetunionen och USA blandar sig i saken och börjar nästan slåss med varandra. För
att få slut på blodbadet måste de Förenta Nationerna ingripa. Jag måste själv tillgripa
maktmedel för att försöka få fred till stånd. Resultat: sömnlöshet, överansträngning
och hård kritik från hela världen för min personliga del. Och med mig steglar man
organisationen de Förenta Nationerna, den enda fredsorganisationen i hela världen.
Och det blir min ofrånkomliga plikt att återförena Kongo och Katanga under ett
fredsstyre.
Vi måste alltså tvinga Katanga till underkastelse under Kongo. Vi måste förhindra
att en stat gör sig självständig. Vi måste motarbeta Västeuropas ekonomiska intressen.
(Endast dessa håller Katanga om ryggen.) Vi måste motarbeta de vita i vårt fria
Västerland. Alla små nationer har jag hjälpt på deras egen väg, men Katanga måste jag
stoppa. Och därför kritiserar världen mig. Därför hatar katangeserna mig. Därför
önskar de min död. Därför har jag blivit en tyrann, en förtryckare, en maktmänniska,
en bland alla de andra alltför många enbart världsliga män som enbart är av ondo.
Vad som helst men inte detta!
För att nu fortsätta tillrättagåendet med mig själv: mitt första och största
misslyckande som generalsekreterare anser jag var mitt försök till ingripande i Ungern
1956. Aldrig var människan så maktlös som när ett heroiskt folk reste sig mot ett
tyranni blott för att krossas av ett nytt och hela världen bara kunde se på. Mina
ansatser till aktion stötte på en kompakt mur av likgiltighet och oberördhet som var
värre än döden: Sovjetunionen sade tveklöst och iskallt nej till allt, och den ungerska
regeringens representanter i generalförsamlingen var naturligtvis ryska marionetter
som också sade nej. Vi fick inte ens skicka observatörer till landet! Jag fick inte ens
besöka Budapest!
Och det är i denna militära iskyla som all fara för mänskligheten bor. En
fullkomligt mekaniserad militär utan en känsla med ett hjärta av sten som bara
uppfyller order utan att tänka själv och hurdana order det än är är det mest
fruktansvärda monster som jorden har sett. Ingen man är farligare än den som inte
kan skratta, som inte kan gråta, som inte kan visa sina känslor, som inte kan röja att
han innerst inne är mänsklig.
Vi vet för litet om Sovjetunionen idag för att ha någon hållbar grund till att göra
bort henne. Hon är den enda av de Förenta Nationerna som någonsin öppet har bråkat
i själva generalförsamlingen. Hur mycket gott och konstruktivt har inte Säkerhetsrådet
under årens lopp tagit initiativet till blott för att se allt gå i kloaken i och med
Sovjetunionens pålitliga veto, som alltid kommer till användning när det är som
angelägnast att ett förslag går igenom. Aldrig har en nation satt så många käppar i
världens hjul som Sovjetunionen genom sin beklagliga vetorätt i Säkerhetsrådet.
Vem hittade på att Sovjetunionen skulle vara med i FN? Tyskland var slaget och
ofarligt och fick inte vara med, men Ryssland, som just uppförde sin järnridå i Europa
och som genom sina militära åtgärder i bland annat Berlin visade sig vara den klart
farligaste makten i världen, fick naturligtvis vara med och inbjöds till och med vänligt
att ta plats i fåtöljen i Säkerhetsrådet. En sak har Sverige lärt sig av historien, och det
är att ryssen inte är att lita på. Och jag kan inte förneka att jag även är svensk.
Men vi vet för litet om denna strandade val bland nationerna. Måhända får vi en
dag av ryska flyktingar bevis för att Sovjetunionen har gjort sig skyldig till mycket
värre brott mot mänskligheten än det nationalsocialistiska Tyskland, men när den
glatt demokratiska och upplysta västvärlden i sin naiva godtrogenhet eventuellt får
klart för sig det är det troligen då för sent. Hade vi känt till uppkomsten av järnridån
innan den kom till hade åtminstone amerikanerna aldrig låtit ryssarna göra det. De
178