Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Än har vi inte kommit fram där vi startade. Vi har ännu inte bevisat jordens rundhet
med att österifrån nå och sätta våra fötter på Kryddöarna.
Så njut medan ni ännu kan. Se, denna sardinflod är som runnen ur paradiset. Så
full av fisk är den. Så ymnigt var icke ymnighetshornet.
I väntan på "San Antonio" och "Concepción" och den lilla slup vi har sänt för att
rekognocera västerut skall vi för första gången på vår resa ta det riktigt lugnt.
Den lilla slupen har återkommit. Den har sett havet. Sanningens ögonblick är
fullkomnat. Jag har upplevat att den mest otroliga av alla drömmar har blivit
verklighet. Jag har gråtit som en kvinna av gränslös sentimentalitet inför den
salighetsbringande nyheten. Jag är plötsligt upplyft till en annan och bättre värld. Det
är nu slut med den gamla tidens blodiga religiösa förtryck. Nu stundar en tid av
sanning och vetenskap och därav följande oförblommerad världslig ärlighet och
öppenhet. Att jag skulle få uppleva och överleva detta ögonblick! Hur länge kommer
det att vara?
"San Antonio" och "Concepción" har inte kommit tillbaka. Något är på tok.
Efter mycket sökande har vi funnit "Concepción" ensamt. De vet ingenting om
"San Antonio". Vad är det som har hänt? Har Gud bestått oss denna nåd bara för att
stjäla ifrån oss vår proviant och vårt största och bästa fartyg?
Vi har sökt i varje vik och i varje bifarled, bakom varje ö och udde och irrat in i
varje återvändsgränd. Vi har tänt eldar och satt ut flaggor som visar var vi har gömt
brev om "San Antonio" skulle komma förbi. Men "San Antonio" förblir spårlöst
försvunnet. Min astrolog påstår att det har gjort myteri och återvänt till Spanien. Vad
som helst men inte detta!
Mitt bästa skepp, min största proviantkista, min flottas ädlaste prydnad, har av
allt att döma blivit myteristernas triumf! Och i så fall seglar de genast hem till Spanien,
tar där åt sig äran för sydvästpassagens upptäckt, överdriver tragedierna i San Julian
till min nackdel och förklarar inför kejsaren att jag, en vettlös äventyrare, metodiskt
gjort mig av med alla hans skyddsombud och seglat resten av hans flotta i kvav. Vilket
förräderi! Kunna sjömän göra så mot den medsjöman som gav dem historiens största
sjöäventyr, vilket de hånskrattande borrade i sank?
Jag har förlorat mitt solidaste fartyg, grunden för mitt företag, den grund jag just
hade fått att stå på. Vad händer nu? Vi har en okänd ocean framför oss och mindre
proviant än någonsin.
Vad vore vi om vi vände om? Sjöfartshistoriens största fegisar. Och om vi fortsatte
utan "San Antonio" och en dag även kom fram med sanningens pärla intakt och med
den rikaste tänkbara last från Kryddöarna? Världens största hjältar. Vi har med andra
ord inget val.
Men jag måste ha de andra officerarna med mig. Jag kan inte riskera dessa
återstående hundratal tappra mäns liv utan stöd och medhåll från deras sida. Men de
vägrar att ge mig det. De bara tiger. Endast astrologen vågar föra alla deras talan, och
han uttrycker sig ytterst svävande och oklart. Tydligen vet ingen utom jag vad han
vill.
Må jag då vara ensam initiativtagare till detta förfärliga vågstycke att utan
proviant dra med mig tre illa utrustade skepp över en okänd ocean, och må jag ställas
till svars för dess konsekvenser. Må jag offras om mina män offras, må jag svälta om
mina män svälter, må jag tugga läder om de av svält blir nödgade därtill, och må jag
dö ärelös på okänd ort om jag misslyckas med att bringa detta äventyr till ett lyckligt
slut. Må denna flottas tragedi bli min tragedi. Må jag till den yttersta skärven ensam få
83