Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

O Saskia, varför skulle du bli sjuk just nu? Vi står ju på tröskeln till framtiden, eller
har vi någon framtid? Jag ser en framtid för min konst men har därvidlag fullkomligt
glömt bort mig själv.
O Saskia, min älskade duva, mitt livs stora glädje, mitt hopp, mitt ljus och min
framtid, du får inte dö ifrån mig! Vi har ju en son att tänka på. O Saskia, lev, lev för
min skull, ty jag behöver dig!
Allt är förbi. Vad har livet gjort med mig? Var är mina klienter och beställare? Var
är min rikedom, mitt rykte, mitt anseende? Var är jag själv? Vart har världen tagit
vägen? Jag är förlorad, ty Saskia är död, och med henne dog allt. Kvar är bara
skuggor. Mänskorna vill ej längre veta av mig. Jag har för dem blivit en kräftsvulst. En
onyttig parasit, en fallen smädad furste, det föraktligaste kräk som finns, ett namn som
inte längre är något namn och en man vars lycka har blivit hans olycka, gissel, plåga,
mardröm och eviga nattfantom – det är vad jag är. Vad kan jag göra? Ingenting. Jo, en
sak kan jag göra: jag kan fortsätta måla.
Rubens är död. Van Dyck är död. Vad skall det bli av oss målare? Renässansen är
förbi, ingen tycker om barocken, det habsburgska imperiet knakar i fogarna, spricker,
går sönder och brinner i det trettioåriga kriget, världsreligionen är stympad, sårad,
styckad, splittrad och krossad som ett ovärderligt venetianskt glas mot marken, och
kvinnorna regerar världen och driver den enligt sina häxkonster åt helvete. Det finns
ingenting längre i världen att vara glad åt, att se fram emot, att förvänta sig eller att
fröjdas över. Världen håller på att upplösas, förtvina, förfalla och tyna bort. Allt är
förgänglighet, men likväl älskade jag all denna förgänglighet en gång.
Ack, vart är människans gudomlighet, storhet, härlighet, heroism och ädelmod
flydda nu? I min ungdom var människor ännu vackra och tappra, ståtliga och
gudalika. Nu försvinner all den gamla sköna rika hejdlöst heroiska och kraftfulla
världen i krasst ekonomiskt tänkande, trång materialistisk teknik och den tröghet och
apati som följer av tvivel och avsteg från religionen. Endast bönder och fattiga har inte
fördärvats av den utveckling som endast innebär inveckling, medan alla de riktiga
hjältar och gudomliga mänskor som ännu finns, tragiskt dör på löpnade band: Henrik
IV av Navarra, hertigen av Buckingham, Gustav Adolf av Sverige, Karl I av England
och andra. Ja, jag lever i en tid som endast förfaller mer och mer och som bara är en
skugga av gårdagen.
Människor och vänner överger mig, undviker mig, fruktar mig och skyr mig allt
mera. Varför? Därför att jag är annorlunda, mig själv, onormal och icke en av folket
och massan, därför att jag i motsats till de flesta älskar gårdagen mer än nuet, därför
att jag föredrar tradition framför revolution och älskar ursprunget, källan och härden
mera än expansionen, äran och utvecklingen, för att jag hellre läser det Gamla
Testamentet än det Nya och älskar Gud mer än människan och för att jag fruktar den
jordiska kärleken. Kärlek till kvinnan leder blott till synd, dekadens, förfall och kaos.
Därför skall jag aldrig mer röra en kvinna. Men i mitt sinne lever Saskia ren och
oantastlig, och jag älskar henne ännu och skall så göra i evighet.
Jag har varit Hollands modemålare nummer ett. Alla aristokrater, furstar och
magnater har svärmat omkring mig och gjort mig till deras jämlike, men vad rör mig
rikedom, stolt prål, pomp och ståt, guld och bjäfs? Nej, det enda som intresserar mig
är det evigt mänskliga, det ljus som lyser i mörkret, fattigdomens heder, sanning och
ärlighet, vari människans alla bästa sidor kommer bättre fram än begravda under
98