Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

Rembrandt van Rijn, 1606-1669, var Hollands störste målare och konsthistoriens
hittills sista universella mästare. Mycket hos honom påminner om Tizian: samma
tragiska tidiga förlust av en alltför älskad hustru, samma slags miljö: Amsterdam var
inte bara den stad i världen som mest liknade Venedig, utan Venedigs storhetstid
under renässansen liknar mycket Amsterdams storhetstid på 1600-talet, då
Amsterdam var världens handels- och sjöfartscentrum, och båda dessa mästare har
samma fallenhet för samma färgdunkel; men Rembrandt är renässanskonstens
definitiva skymning medan Tizian ännu pekade framåt.
Heinrich Schütz (1585-1672) var jämte Claudio Monteverdi det största namnet i
1600-talets seriösa musik och den store föregångaren till Bach och Händel.
Johann Sebastian Bach var den protestantiska kyrkomusikens största mästare och
kanske musikhistoriens största gestalt. I sin kyrkomusik var han universell och blev
med tiden lika betydelsefull för såväl katoliker och judar som för protestanter. Han
dog bitter och blind år 1750 vid 65 års ålder.
Georg Friedrich Händel (1685-1759) var större än Bach inom operans och
oratoriets område.
Voltaire (1694-1778) var jämte Rousseau den främste vägröjaren för den franska
revolutionen, som inträffade elva år efter deras död. Författarens karaktärisering av
hans stil är snarare en karikatyr än överensstämmande med Voltaires anda, även om
det är sant att han önskade att den katolska kyrkan skulle krossas.
André de Chenier (1762-1794) var en genialisk skald som till en början var en
hängiven anhängare av revolutionen men som sedermera vände sig emot dess
ytterligheter varför han blev giljotinerad.
Rostoptjin var guvernör i Moskva vid den tiden då Napoleon avlade sitt besök där
år 1812. Rostoptjin har brukat beskyllas för Moskvas brand i samband därmed.
Beethoven levde 1770-1827 och var världens störste kompositör efter Bach. Han
tillägnade Napoleon Bonaparte sin tredje symfoni, men när denne just i de dagarna lät
utropa sig till kejsare blev Beethoven så rasande att han med svårighet kunde avhållas
från att förstöra hela verket.
Franz Schubert (1797-1828), världens älskligaste kompositör, dog som martyr för
sin musik endast trettioettårig.
Karl av Artois, 1757-1836, som konung kallad Karl X, var den siste riktige
konungen av Frankrike. Han visade sig i praktiken tyvärr vara alltför reaktionär,
varför han avsattes 1830 vid julirevolutionen det året och tvingades i landsflykt.
Goethe är känd som Tysklands störste skald men var även vetenskapsman och
filosof. Han levde från 1749 till 1832. I sin ungdom upplevde han det amerikanska
frihetskriget, i sin mandom upplevde han den franska revolutionen och Napoleons
karriär från äventyrare till världshärskare och till döden på Sankt Helena, och på sin
ålderdom upplevde han det tysk-romerska rikets definitiva avskaffande och den
franska monarkins definitiva fall. "Historien, vad kan man hämta ur den annat än att
det alltid har gått miserabelt till?" är ett direkt citat från honom.
Karl Marx (1818-1883) var den tyske protestantiske juden som författade det
kommunistiska manifestet, som har utgört grunden för all kommunistisk verksamhet i
världen sedan dess.
Dostojevskij, jämte Leo Tolstoj Rysslands störste författare, avled vid 59 års ålder
1881.
Richard Wagner (1813-1883) var den extremaste av alla de stora tyska
tonkonstnärerna.
Otto von Bismarck, Tysklands järnkansler som med sin järnvilja förenade
Tyskland, levde från 1815 till 1898.
Tsar Nikolaj II var Rysslands siste tsar och levde från 1868 till 1918. Han lär med
sin engelska uppfostran ha varit Europas artigaste man.
253