Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

den som vill kräva sin rätt. Vår rätt är Mongoliet, Amur och Annam, och vi är dumma
om vi inte kräver dem.
Bertolt Brecht:
Samhället tillhör parasiterna. Parasiterna är de som gör livet hopplöst: de
utsugande, hänsynslösa, utnyttjande, galna, ruttna och degenererade aristokraterna,
som inte arbetar, inte tänker på annat än på pengar och som förgör alla dem som ber
dem om en smula rättvisa. Aristokratin är äntligen död och begraven idag; länge leve
trälen, arbetaren och den lidande proletären! Han allena är god, ty han arbetar i sitt
anletes svett, anser att livet är ett helvete vilket det också är och hatar alla som vågar
höja sig över hans nivå och tänka annorlunda. Livet är hopplöst, och den som tänker
annorlunda är en kapitalist och imperialist som bara tänker på pengar, utsugning och
förslavning av den dugliga massan.
Endast vad folket gör och vill är riktigt. En som vågar vara individ är alltid
vansinnig och bör förgöras. Jag är glad över att första världskriget gjorde slut på 1800talets
tyranni och att depressionen gjorde slut på kapitalismen. När ärkehertig Frans
Ferdinand sköts beundrade jag ingen mänska i världen högre än hans mördare. Folk
som har roligt är äckliga, vidriga och onda tyranner, och under deras vackra
nöjesfasader finns det blott och enbart smuts. Denna värld är den sämsta av alla
tänkbara världar och kommer att så förbli så länge det finns människor som hatar den.
Världen är helvetet, och någon himmel finns det ej. Titta själv upp så får du se. Vad ser
du? Du ser bara en grå tröstlöshet av tråkig tryckande tyrannisk mulenhet till
deprimerande konstant dåligt väder.
Allt är ont som rör på sig. Världen är full av ondska. Alla mänskor är onda, ty det
enda som de ids göra är att sko sig på varandras bekostnad. Det enda som finns som
man hånfullt kan le åt är den löjlige dumme och envise hantverkaren, som är så
idiotisk så att han tror på vad han gör. Snart finns det inga hantverkare längre, ty
proletariatets massindustri gör all hantverkskonst onödig.
Alla mänskor som höjer sig över den stora massan är onda. Deras är skulden till
alla krig, ty det enda som de vill göra är att förvärra världssituationen. Det är dessa
individer som gör kvinnor till skökor, deras barn till soldater, deras män till tiggare
och deras hem till bordeller. Det är de som bär skulden till all död och all förbannelse.
Var individen sätter sin fot stiger Döden över tröskeln.
Alla lever vi blott för att dö. Döden kommer till alla, utplånar allt liv, bränner upp
alla hem och härdar, och utplånar alla städer. Döden kommer efter kriget, som
kommer efter individen. Individualisten, tyranners och dårars bäste vän och alla
religiösa fanatikers beskyddare, är folkets fiende nummer ett. Den som inte är för
folket är mot folket. En individ är aldrig för folket.
Förr i tiden uppskattades individen. Folk var dumma nog att beundra stora
förföriska författare, galna kladdande konstnärer, vackra hus byggda över slavars lik,
och kungar, drottningar, pråliga grevar och ståtliga baroner som bara kunde göra sig
till för varandra och prygla sina slavar. Förr trodde man på penningens och
vinningens välsignelse, på tuktandet av Asien, Afrika och Sydamerika, på prålig makt,
pampig ära och fullkomligt tom ståt. Man hade roligt förr i tiden, och man hade tid till
att ha roligt. Allt det är borta nu, och det är lika bra det. Nu glömmer man allt
gammalt, nu glömmer man hur man gick vilse på 1800-talet, nu glömmer man all
sådan äcklig smörja och tror i stället inte på någonting. Det är bäst så.
Ja, bort med det förflutna! Tysta ned allt tomt prat om bättre världar och tider! Låt
var och en få arbeta i fred i detta hopplöshetens helvete. Glöm Shakespeare och andra
människoförhärligande individualister, och låt teaterkonsten börja med mig och mina
gråa intetsägande typer utan ett spår kvar av personlighet! Det är bäst så. Det är bäst
155