Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

vilket tydligt märks på deras smäktande blickar. Jag kan inte låta bli att med onda
aningar tänka: hur skall det gå för oss?
Endast en ombord håller huvudet kallt. Det är vår gamle doktor Huggan, den
glade Bacchus. Han är totalt likgiltig inför anblicken av den ö som vi har kommit till
och påstår att alla öar är likadana. Mera nykter kan man inte vara, och dock dricker
doktorn med sitt träben mest av alla ombord. Hur skall det gå för oss?
Infödingarna är soliga av vänlighet. Det tycks som om de älskade hela världen och
aldrig hade vetat av någonting ont. Kapten Cook har gjort mycket för vårt goda rykte
på öarna. Tack vare honom så älskar alla söderhavsmän mest av allt engelsmän.
Ingen är på soligare humör än kapten Bligh. Han skiner och är vänlig och god mot
alla. Han är nöjd och på ett underbart humör. För en gångs skull är han riktigt
sympatisk och nästan älsklig. Han är öppen och hjärtlig mot oss alla och bekänner
öppet att om han inte hade hustru och barn hemma i England så skulle han inte vilja
någonting hellre än att dö på den vita sanden under dessa lugna och saktmodiga
palmer.
Bounty slår sig till ro i den lugna vida lagunen. Så småningom upplöses
ordningen ombord. Den ena far i land på ett ärende, en annan på ett annat, kapten
Bligh på ett tredje och jag på ett fjärde. Lycklige Peter Heywood, som får leva och bo i
land för sin uppgifts skull, som är att författa en polynesisk ordbok! Även den annars
så seriöse gamle David Nelson, en gammal förtrogen till kapten Cook, blommar upp
och längtar i land. Han har länge längtat hit, säger han, men aldrig hade han trott att
han skulle få återse den välsignade ön. Även han får gå i land på speciella uppdrag.
Matroserna är som galna. De skriker och pekar på alla vackra kvinnor som
skymtar på stränderna. De är som rovdjur som väntar på sin middag. Och de vet att
ingenting längre håller dem fastfjättrade vid kapten Blighs järndisciplin. Den ena efter
den andra får tillåtelse att gå i land, och de väntas inte tillbaka förrän följande dag
tidigast.
Men vad är det med Tahiti som skrämmer mig? Det är den smäktande
sirensången som lockar oss alla i fördärvet. Den hörs inte, men varje doft från ön
förkunnar den och vittnar om den. Den vill omfamna oss alla för att aldrig någonsin
släppa oss hem igen. Jag fruktar att denna söderhavsmagi endast har döden till övers
för oss vita. Det vittnar även alla söderhavsberättelser om. Den som blir förälskad i
Söderhavet skall dö i Söderhavet. Det är det som de osynliga och ohörbara sirenerna
sjunger om. Även kapten Cook blev mördad på Hawaii liksom Magalhães blev det på
Filippinerna. Nej, vi vita hör inte hemma här och borde akta oss för denna främmande
okända värld. Men hur outhärdligt frestande är det inte att på gott och ont ge sig hän
åt den, även om det kanske skulle betyda döden för oss alla!
Även jag får till slut gå i land. Jag är kapten Blighs skyddsling och favorit, varför
han i det längsta har kvarhållit mig ombord. Men alla andra har fått gå i land, och jag
är nästan ensam kvar. Då ger han även mig friheten att gå i land men motvilligt och
utan uppmuntrande lyckönskningar. Hans humör befinner sig redan i nedan. När som
helst kan han åter dra åt den nyss lösta svångremmen om sitt folk. Disciplinen
kommer nog när som helst att återvända ombord.
Jag far i land tillsammans med Peckover och Bacchus. Bacchus tycker äntligen att
det är dags för honom att känna fast mark under sin fot igen. Jag längtar i land som en
dåre. Jag kan inte behärska min längtan, trånad och heta begär att få komma i land på
denna exotiska ö längre. Jag måste i land och se mig omkring.
Vem som helst har kapten Blighs tillåtelse att fara i land när som helst. Kapten
Blighs goda humör har gjort att han har gett fria tyglar åt hela besättningen, men det
är endast tillfälligt. Ve den som tror att lyckan varar beständigt!
Vi far för att hälsa på Peter Heywood, han som håller på med en polynesisk
ordbok. Han tar emot oss på stranden tillsammans med den infödingsfamilj som han
bor hos. Han är klädd som de och redan nästan lika brun som de. Vad brunt är för en
187