Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

hade handgripligen sagt ifrån medan de ännu var ensamma om atombomben. Men
det var väl att de inte gjorde det.
Ty alla politiska problem kan lösas på fredlig väg. Även om vi får veta sanningen
om det socialistiska idealsamhället Sovjetunionen en dag och det då verkar vara för
sent så är det inte för sent, ty fredliga medel kan alltid tillgripas, och det är endast de
som kan lösa konflikter och ge dem en god lösning.
Vårt århundrades värsta problem är dock befolkningsexplosionen. Dessa
hundratals miljoner utsvultna stackars människomassor i Indien och Kina, Brasilien
och Afrika, som bara blir en större och större dominerande procentdel av
världspopulationen medan endast de rika kulturfolken förstår att inte yngla av sig i
onödan och blir en ständigt obetydligare bråkdel av världspopulationen – detta är
betänkligt. En sak borde vi européer vara tacksamma mot Sovjetunionen för, och det
är att det ligger mellan Europa och Kina. Och om någon mer kommer att inleda ett
omfattande krig här i världen så tror jag att idag endast det maoistiska Kina, med sin
femtedel av världsfolkmängden förblindat av övermod och upphetsat till vansinne av
sina ensidiga demagoger, skulle kunna vara så dumt.
Ingen nation är dock så allmänt hatad i världen idag som Sovjetunionen, och detta
hat måste varje intellektuell ta avstånd från. Vi vet att Ryssland på Stalins tid var om
möjligt omänskligare än Hitlers Tyskland, men om historien i framtiden behagar
vedergälla Ryssland för detta skall det då säkert visa sig att Stalins barn var lika
oskyldiga till Stalins brott som tsar Nikolaj II var oskyldig till Peter den stores och Ivan
den förskräckliges. Hämnden är aldrig ljuv utan straffar dessvärre alltid sig själv och
slutar som sin egen bödel.
Men det finns ett faktum som är större än alla världsliga problem, som når högre
än alla politiska stridigheter, som överträffar alla nationella folkmassor och som inte
står tillbaka för något, och det är den mänskliga individen. I henne ensam bor det en
större kraft än vad något fåfängt kärnvapenprov kan skryta med, och den kraften är
initiativet, och dess styrka ligger i att den kraften är moralisk. I den enskilda
människan ensam bor det gudomliga, och det kan inte ens hela mänskligheten i
samlad tropp med alla sina miljarder besegra.
Det har många namn. Somliga kallar det Ödet, andra kallar det president
Kennedy. För en del hette det Winston Churchill, för andra var det Boris Pasternak,
och för många är det religionen. Det är buddhismens livsgenomskådning,
hinduismens tolerans, islams gudshängivenhet, judendomens mänsklighet och
kristendomens kärlek. Det har många namn, och dess otaliga namn kommer alltid att
finnas kvar. Ty ingen och ingenting kan besegra den mänskliga individen, som just i
sin slutgiltiga vanmakt inför historiens gång triumferar.
179