Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

dag får vi fritt fortsätta vår ljuva paradislek som blir ljuvare för varje dag. Ja, vi är ett
vackert par. Ett vackrare par finns det inte på hela ön.
Men ombord har som jag förutsåg den tjocke Blighs tyranni åter börjat.
Fetknoppen förbjuder oss att behålla de presenter som vi får av våra kärestor i land.
Han vill få oss att se verkligheten i vitögat. Han vill att vi skall inse att vi ändå en dag
måste lämna Tahiti, våra flickor och vårt paradis. Han vill hålla oss med fötterna på
jorden. Men det vill inte vi. Vi vill inte vakna ur den ljuva dröm som vi här har
kommit i beröring med. Vi vill inte förlora vårt nyss vunna paradis, och om någon vill
beröva oss det så protesterar vi. Fast vi uppskjuter våra jäsande oundvikliga protester
till senare. Vi vågar inte revoltera, och åtminstone inte ännu. Missnöjet stegras till
upprorsstämning, och vi låter denna upprorsstämning jäsa och koka inom oss fram till
den dag då vi inte längre kan hålla tätt och vulkanen får ett naturligt utbrott. Det
måste varje vulkan förr eller senare få. Vi på Bounty, vi förödmjukade, förolämpade
och nedtryckta engelsmän i kapten Cooks kölvatten, är inget undantag.
Gamle Bacchus har dött. Ett hårdare slag kunde inte ha drabbat oss. Han var
centrum för all mänsklighet ombord. Han och endast han kunde trots allt sprida lycka
och solsken ombord. Han drack sprit som en fisk dricker vatten, men han var aldrig
onykter, och alla älskade honom. Vad skall det bli av oss? Utan honom är vi såsom
ignoranta och menlösa stackars lamm, som plötsligt står utan sin fåraherde. Så länge
han fanns till hade vi någon som kunde trösta oss och muntra upp oss, och med
honom som ständig säker tillflyktsort kunde vi finna oss i vad som helst. Nu när bara
kapten Bligh är kvar och hans enda överman är borta har vi inte längre någonting gott
att hoppas på. Den gamle mannen med träbenet var vår skyddsängel. Nu står vi där
ensamma och övergivna och berövade på allt gott som vi över huvud taget ägde. Vår
kapten är borta med Bacchus. Från och med nu anförs vi endast av den rundmagade
fetknoppen och narren, den blinde och oförsynte bråkmakaren, den sadistiske
översittaren och tyrannen William Bligh. Hur skall det gå för oss?
Jag flyr undan sorgen och fruktan i Maimitis sällskap. Hon är mitt hopp och mitt
stöd. Hon skall i framtiden vara min skyddsängel, ty jag behöver en sådan ganska
förtvivlat. Var och en av oss behöver en sådan ganska förtvivlat.
Det var dock tur att David Nelson, Morrison och Hayward, som åt av samma
giftiga fisk som Bacchus, överlevde, om jag dock aldrig har sett människor så sjuka
som de var.
Ack, alltför kort stund har tövädret varat! Knappt skymtade vi solen, knappt
värmdes våra hjärtan så att de nätt och jämnt begynte tina upp, och knappt fick vi
lyckan, friden och humaniteten inom räckhåll, förrän kapten Bligh åter grymt slog
ihop tyranniets fängelseportar för våra näsor! Åter är disciplinen järnhård ombord,
och nu finns det inte längre någon glad själ som Bacchus ombord, som kunde lindra
pliktens tunga och outhärdliga ok. Ingen får längre gå i land utan vidare. Kapten Bligh
måste först godkänna ens avsikter med att gå i land. Han har blivit rädd för
sjömännens erotiska vidlyftigheter i land. Han är rädd för att de ska bli beroende av
sina nya fria kärleksförhållanden och hitta på att stanna i land och rymma. Just genom
att göra livet outhärdligt för dem ombord igen frambesvär han risken att de börjar
rymma.
Jag är ännu någorlunda fri till att gå i land, ty Bligh älskar ju mig och favoriserar
mig. Jag är som en son för honom lika fullt som han anser sig ha varit kapten Cooks
andlige son. Han tror att han själv är inne på en lika lysande karriär som kapten Cook
en gång var, och han tar det för givet, att när kapten Bligh, världens sjöhjälte nummer
ett, är borta, så kommer Fletcher Christian att bli nästa sjöhjälte nummer ett, som
kommer att utföra Hans Majestät Konungens alla uppdrag med kapten William Blighs
minne som föredöme, liksom Bligh en gång utförde dem med Cooks exempel för ögat.
Men så enkelt är det inte. Just detta hatar jag hos kapten Bligh, att han tar allting för
189